Windows in the world.

Imorgon gäller det - nummer 2: Flahults Tonårsbibelskola 2010.
Det blir grymt spännande! Och lärorikt. Med förkylning, hes röst och hosta förbereder jag mig för mina uppgifter: köksjobb, smågruppsledare och aktivitetsansvarig. Typ. Typ är ett bra ord. Det beskriver så mycket! Tyvärr beskriver det inte känslan jag får när jag är på Flahult. Det är en egen känsla. Flahults-känslan.

Nu ska jag hänga tvätt, tvätta mer och fortsätta packa, och imorgon bär det av till jordens bästigaste plats!

Tankarna har kommit tillbaka ikväll.
Vissa har varit borta länge, andra inte.

Nu ska jag bara ta itu med dem, så får jag väl se hur jag mår efteråt.

Barnens Nyhem.

Jag har fortfarande inte sovit ut, packat upp eller börjat tvätta. Det blir imorgon. Ikväll ska jag titta på film.

Nyhem var fantastiskt och jag ska som sagt åka dit nästa år igen, det har jag redan bestämt mig för. Hela veckan har bestått av barnmöten, aktiviteter, onyttiga måltider och en massa sköna människor/umgåsare. Veckan ligger mig varmt om hjärtat! Jag kommer bära med mig den länge.

Berit och hennes BBB (Berits Brända Bullar)
Flina och tävlingarna
Barnen
Silvia och fågeldansen
Jag som Indisk flicka
Zlatanskämtet
Burkkollekten
Jubelropet
Tack- och hjälppåsen
Rörelserna till alla sånger
Konserten med Folk och Andrew Peterson
Minnesverserna
Gåtorna som gick mig på nerverna
"De gröna"
Midsommarafton
Familjematinén
"Vill du vara med i ett av livets spel?"

Tack för en suverän vecka, alla som var delaktiga.

Jag i oerhört snygga brillor.

Cirkus-Mie.

Zamuel och Berit.

Konserten.

T-shirten som gjorde mig synlig.

"Alla som har grön tröja är snälla!"

Home.

Jag är nu hemma från min låtsaspraktik på Barnens Nyhem. Jag har haft det så otroligt bra och det var riktigt tråkigt att åka hem idag. Hade gärna stannat en vecka till med alla härliga umgåsare och barn.

Tänkte mest bara säga det. Återkommer när jag sovit så pass många timmar att hjärnan och komihåget fungerar utan avbrott.

They cut off my hair.

Imorgon gäller det - nummer 1: Barnens Nyhem.
Jag är livrädd. Fråga inte varför, jag är det bara. Det finns en särskild person som jag så gärna skulle prata med nu. Det förblir ett önsketänkande, jag får drömma i natt att jag pratar med den personen i stället. Om jag kan somna.

Jag saknar Elisabet. Tur att jag var inloggad på msn just den där enda gången i halvåret hon loggar in (varför har jag inte ringt?!). Hon är definitivt med på topp tre-terapilistan där även popcorn, Scrubs och Lilla Huset befinner sig.

http://www.myspace.com/bsoultalker - så bra! Jag kan ju skryta med att jag känner killen, haha.

Alla som känner mig vet att jag skrattar jättemycket och inte är arg så ofta. Ibland kan jag inte sluta skratta åt saker som egentligen inte ens är kul. Vissa tillfällen beror det på att har jag fantastiska vänner som jag verkligen tycker om, men andra gånger är det för att hindra gråten från att komma ut. 

Dumt, jag vet, men jag kan inte hjälpa det. Och det här hjälper inte heller, jag antar att jag skrivit för mycket. I sommar ska jag skaffa förmågan att sätta ord på känslor och lära mig att prata, så jag kan bolla med någon istället för mig själv vid datorn.

All in my head.

Jag är helt slut. I morse (förmiddags) när jag gick upp så tänkte jag att jag väntar med att rida till kvällen då det är lite svalare. Lite senare fick jag sms från Agnes som undrade om jag ville rida ut en sväng med henne och Blondie, och sällskap säger jag inte nej till. Efter en stund sa hon att hon hade två hästar till att rida, och så frågade hon om jag ville ta den ena. Visst, tänkte jag, så det gjorde jag. Det gick finemang faktiskt.
När jag var färdig med ridningen var jag så trött att jag gick in, satte mig på stolen och orkade knappt röra mig. Duschen fick vänta, vilket var tur.

Efter maten gick jag ut igen och hämtade in Plutten för jag tänkte longera honom en stund. Maken till mer kokobäng häst har jag nog aldrig sett! Så fort han kom ut ur hagen blev han vild igen, när jag ställde upp honom i stallgången började han försöka ta sig loss; han gick fram och tillbaka och ryckte i grimskaften och trampade runt. När jag sen började borsta honom körde han upp huvudet i luften och rullade med ögonen så att man såg vitorna. Tränsningen däremot var som den brukar; han försöker smita, men när han inte lyckas så tar han vad han kommer åt (vilket oftast brukar vara tränset) och börjar gnaga på det.
Något som förvånade mig var hur bra det gick att sela honom, han rörde inte en fena.

Jag tömkörde Plutten ner till paddocken och sen lät jag honom gå runt mig i en tråkig cirkel som man gör när man longerar. Då försökte han ta tag i linan med tänderna och springa iväg, och när han inte lyckades med det så försökte han sparka mig och meja ner mig. Knäppa häst, tur att jag är större än honom, haha. Åtminstone om man ser på höjden.

Better than you.

Popcorn och Scrubs måste vara den bästa terapin när man är nere. Eller i alla fall topp tre. Fast mina popcorn och Scrubs lär ta slut innan sommarlovet gör det, rackarns. Men jag har lösningen - Lilla Huset på Prärien! Tänk, jag tröttnar aldrig på det.

Absolutely wasted.

Fy bubblan, jag hoppas att idag var näst sista gången! Egentligen vill jag att det skulle vara sista, men så bra får jag inte ha det.

Det verkar som att det börjar ordna upp sig lite grann med Nyhem i alla fall, fast jag är fortfarande livrädd. Men det går väl säkert bra det med.

Nej, jag har inget vettigt att skriva idag. Som alla andra dagar. Funderar på att gå ut och ta lite kort innan det fina vädret går och lägger sig igen. Ska först bara få tummen ur...

My monster.

Något som är jättekonstigt är att när jag använder tvål när jag duschar så luktar jag jättemycket mer svett några timmar senare än vad jag gör när jag duschar utan tvål och med bara schampo. Nu luktar jag sån där svett som påminner om lök, men jag känner inte för att gå och duscha bort det. Ska göra det imorgon efter att jag har ridit istället.

Scrubs är bra. Jag sitter här och tittar på det samtidigt som jag väntar på att få veta lite mer om tider till Nyhem. Jag känner mig mest jätteovetande. Snart ska jag väl dra mig ner till garaget och starta en maskin tvätt, så jag har något rent att ha på mig under lägret.

Just nu krånglar allting som har med Flahult och Barnens Nyhem att göra och jag vet inte hur jag ska kunna trassla upp knuten riktigt.

Detta gick ju bra. Jag började skriva detta inlägget runt 21-tiden. Klockan är halv tolv och jag borde sova för att kunna orka upp imorgon och hinna rida och tvätta och greja innan jag åker till bajs-bup och lämnar bort ännu en del av mig själv. Men jag tänker inte sova för jag pratar med min bästigaste Julia. Jag saknar henne och ingenting funkar.

Enough.

Det har visst inte blivit så fullt här som jag väntade mig. Sen sommarlovet började i fredags har jag hunnit med mycket annat. Delvis städat, delvis ridit.
Mest har jag sovit, för då slipper jag tänka på hur mycket jag saknar att ha någon att gå till. Vad ska man egentligen ha sommarlov till? Jag har ingen användning för det. Jag vill ha det överstökat så fort som möjligt.
Men samtidigt vill jag inte sova, för då tar tankarna form.

♥

Idag var sorglig. Jag är jätteledsen nu, jag saknar redan klassen och lärarna, och ändå har det bara gått 13 timmar sen jag sist träffade dem. Ganska exakt.
Nu ska jag sova och drömma om BF09. ♥

A stream of tears.

Jag sitter i mitt blå rum och skriver på min blå dator. För tillfället har jag blekmedel och en ful slingmössa i håret, hoppas det blir fint sen.

Idag var det tipspromenad i skolan med BF och OP, och efter det presenterade OP08 sitt Projekt Afrika. Intressant! Efter det och fika var dagen slut, och studenterna och lärarna samlade ihop sig för sista gången.
Själv väntade jag på mat som jag inte fick förrän jag gick till korvmojjen med Stephanie. När vi hade ätit gick vi till ICA och köpte godis, vilket vi ångrade efter första tuggan. Vi åt en del själva men resten fick Rebecka och Daniela när de kom till Tranemo lite senare.

Klockan 15 var det informationsmöte för feriearbetet. Det tog en kvart. Sen väntade jag, Stephanie och Daniela på att studenterna skulle springa ut. En upplevelse, minsann! Trevligt för studdisarna i alla fall!

När jag kom hem satte jag fast alla kort jag skrivit till klassen, på rosor. När jag var klar med det letade jag efter kläder till imorgon (Amanda vill att jag ska ha klänning, ALDRIG! Eller åtminstone inte förrän studenten...), och nu slingar jag håret. När det är klart ska jag försöka hitta på en frisyr också. Och hitta mina 40 hårnålar som bara gått upp i rök utan spår.

Tillslut ska jag sörja att sommarlovet börjar imorgon.

Lilla vännen!

Igår var bra! Bortsett från att jag på förmiddagen lämnade bort en del av mig själv som jag aldrig kan få tillbaka.

Efter skolan tog jag bussen till Ljungsarp, varifrån pappa körde mig till hållplatsen i N. Unnaryd. Där klev jag på buss 132 och gick inte av den förrän vid Juneporten i Jönköping - min favvostad! Jag gick mot pressbyrån för att fylla på busskortet, och sen träffade jag några av de som ska vara i köket på Flahult! Så najs! Tänk att tre så sjuka människor kan befinna sig på samma café. Hihi!

Nu ska jag bege mig till skolan för den sista dagen innan avslutningen.

Long way to Happy.

Nästa år blir en stor omställning. Det blir verkligen inte samma sak, nu får jag en del att fundera på. Jag vet inte hur eller vad jag ska göra. Och på fredag blir det sista gången på flera månader som jag får se hela klassen samlad. Varför är jag så blödig?

I hate good byes.

Would you crawl, too?

Jag har lagt märke till att jag inte är i så stort behov av att skriva när jag inte är så nere, därför har det varit glest med inlägg denna veckan.

På fredag slutar skolan för den här gången. Då lär det bli många inlägg för jag kommer gå in i en jobbig period som kallas sommarlov. Alltså, vad ska man ha det till egentligen?

Jag kan i alla fall glädja mig åt mina kryckkompisar som jag nu kan lämna tillbaka till dess ägare.

För övrigt tror jag inte att jag kan hitta en mer mongo bild på mig än den här.

Dagens bekännelser:

För det första: jag har jätteångest. Jag vill verkligen inte sluta skolan, och jag ville verkligen inte att de sista veckorna skulle vara med ett handikapp, kryckor. Eller det är ju inte kryckorna som är ett handikapp, utan den dumma foten. För övrigt är mina vänstra tår blålila och de högra är som de ska. Eftersom jag inte kan hålla koll på tolv hovar på samma gång fick jag i lördags 600-700 kilo häst på den skadade foten. Det gjorde ont.

För det andra: jag har absolut inget grepp om redovisningen som jag ska ha på fredag, och ännu mindre talet som jag ska hålla imorgon. Det kommer inte gå bra.

Min positiva inställning försvann i torsdags, då jag haltade från idrottshallen. Fast jag blev lite gladare idag när jag fick träffa mina mysiga lärare. 

Tyvärr är det tisdag idag. Jag har svårt för tisdagar.

Nu orkar jag inte mer, god afton.