Rest in peace, I guess.

Fick alldeles nyss reda på att en släkting dog igår förmiddag. Vet inte vad jag ska känna, riktigt.

Winter.

Fyra vassa klor i låret. Det märks att katten växer och blir tyngre, för numera när han hänger i skinnet blir det inte små prickar, utan blodet rinner till och med. Swell.

Jag gjorde en ny Spotify-spellista, kvällen till ära. Last night as omyndig. Hell yeah.
On solid ground.

Since I'm bored slänger jag upp "lite" bilder... dessutom måste väl jag också få vara ego ibland. Kanske ska säga att de flesta bilderna inte är i närheten av seriöströskeln.

Loathe entirely, again.

Jag vet, jag borde sova. Men jag vill inte. Jag har fullt upp med att tycka illa om mig själv. Dessutom vill jag inte att det ska bli imorgon, jag orkar inte det.

Jag klarar inte det här.

Let the truth be told.

Fy sjutton, säger jag bara. En sådan inblick i mig själv gör jag nog aldrig igen.

Jag vet inte.

Någon gång ska jag skriva. Bara skriva. Precis hur jag mår och hur jag känner. Det kan bli en lång text. Eller kort. Jag vet inte. Sen ska jag göra mig av med det. Kanske. Om jag har tur så kanske lite av det dåliga måendet försvinner med texten. Eller så gör det inte det. Jag vet inte.

LOATHE ENTIRELY.

Jag hatar människor. Fast jag syftar lite mer på tonåringar, för dem hatar jag faktiskt. Jag vet också att hatar är ett starkt ord. Det är därför jag använder det i detta sammanhang.
Tonåringar är hemska.
Tonåringar är äckliga.
Tonåringar är mobbare.
Tonåringar tar inte ansvar.
Tonåringar tänker bara på sig själva.
Tonåringar har massa fördomar.
Tonåringar snackar skit.
Jag hatar tonåringar, inklusive mig själv för att jag drog alla över en och samma kant.
Ska jag fortsätta?

Perhaps this is as good as it gets.

Sometimes I pray for a slap in the face , then I beg to be spared, cause I'm a coward .

Poliser är det bästa jag vet, näst rabarberkräm.

Jag har alltid sagt att Pippi Långstrump är det bästa Astrid Lindgren någonsin hittat på.

I tried talking to Jesus, but he just put me on hold.

Nu är det helg. Hurra. Jag älskar helger, för då kan jag vara hemma och ha det bra.

Ps. Jag avskyr att man inte kan uttrycka ironi när man skriver.

I'm ready to go.

Panikångest, socialfobi och depression är INTE ett tecken på svaghet, det är ett tecken på att ha försökt vara stark alldeles för länge.


Det läste jag för en stund sen. Vet inte vad jag ska tycka riktigt. Än än gång är jag väl alldeles för elak mot mig själv, antar jag.
Nu ska jag sova. I morgon är kort praktikdag. Skönt.

Det måste vara mitt fel.

Jag har börjat med samhällskunskapen. I 26 minuter. Det tar lång tid att börja. Kanske är det dags att se vad första frågan säger. Fast egentligen vill jag fundera mer på det där blåmärket.

Sanningsdagen.

En.
Och det var så mycket mer ändå.

Jag klarade inte av det.

Jag skrattade nästan på mig när jag såg den först. Jag menar, kolla kattens ögon! Och mun! Men missade visst ett ställe. Men den kommer hit också. Jag har den som profilbild på facebook, msn, bakgrundsbild på datorn och telefonen... nu är den här:

Face the facts.

Jepp, jag kommer inte klara provet. Heja mig. Från och med nu sitter stämpeln... som jag antagligen inte borde uttala. Var är min smarta enäggstvilling när jag behöver den?!
För att göra plågan ännu lite värre lyssnar jag på Håkan Hellström.

Tänk dig att få höra alla dina fel, om och om igen.

Lie in the sound.

Framtiden skrämmer skiten ur mig. Faktiskt. Jag tror inte jag klarar av att ta studenten, plugga vidare på socionomutbildningen och sedan skaffa mig ett yrke utifrån det. Nej. Jag menar, jag klarar ju inte samhällskunskapen ens en gång, och det är ändå bara a-kursen. Fy.

Som många andra gånger har jag nu varit inne på facebook och gillat en massa saker. Hittade en sida som heter Det är jobbigt att vara den smartaste i klassen, man får liksom tänka åt alla andra också. Jag kan väl kanske inte påstå att jag är smartast, men ibland känns det verkligen som att jag är den enda som verkligen tänker. De kan gå mig ordentligt på nerverna.

Nu är jag trött och nere, så jag ska sova och hoppas på något.

Facts of life. 2

Det är fruktansvärt jobbigt att vara tjej ibland. Var fjärde vecka, ungefär. Jag trodde att jag dog i badkaret, men det visade sig att jag bara somnade. Vet inte om det var bra eller dåligt.
Nu när jag har en sådan hemsk mensvärk tycker jag lite synd om mig själv, så jag tänker unna mig Ben&Jerry's cookie dough och lite mycket Scrubs.

Complicated situation.

I morse hände en lite konstig grej. Jag fick ett sms som jag inte riktigt kunde få bukt på.
Det här hände:
1. Smssignalen (en bebis som nyser) hörs. Nyfikenhet.
2. Jag läser smset: "Dina beställda varor finns nu för avhämtning på Apoteket Pilen i Vellinge. Glöm inte att ta med receptet. Välkommen!" Glädje.
3. Jag tänker lite längre och kommer på att jag inte beställt någonting eftersom jag är ganska fattig just nu. Fundersam.
4. Min hjärna går i kors och ställer en massa frågor till sig själv. Vad är det för varor, varför är de på apoteket, och HUR ska jag ta mig till Vellinge?! Förvirring.

Mina dagar är visst inte alldeles händelselösa. De kan ju till och med bli riktigt spännande, verkar det som.

?

Idag fick jag frågan om jag vill komma tillbaka till Ljungsarps scout. En ledare har slutat och det behövs kvinnlig hjälp. Jag vet inte om jag vill komma tillbaka. Samtidigt som min ena inre röst säger NEJ!, så finns det tydligen en annan röst som säger Testa, det kan ju knappast bli värre än förra gången. Eller?

Great days.

Som jag många gånger tidigare sagt (så många gånger att jag faktiskt inte orkar räkna) har jag varit hos Caroline i Nässjö sen i torsdags. Nu är jag dessvärre hemma, men oj vad bra jag hade det! Måste säga att det här var något av det bästa jag varit med om sedan Nyhem, tror jag. Visserligen är inte mitt liv det mest händelserika heller, men lite har jag allt för mig. Så, jag åkte alltså till Nässjö i torsdags och blev varmt välkomnad av en mysig knäpp-familj - precis den sorten som är allra bäst. Vi hade lite för oss på kvällen, men när det slutligen blev fredag åkte vi till Göteborg och irrade runt i femmanhuset innan vi bestämde oss för att leta upp salong Safari. Vi frågade i tre olika pressbyråar, och till slut hittade vi fram. Det var dags för mina dreads att tillverkas.

Tre timmar senare såg jag ut som om jag doppat huvudet i korv och fått med en massa upp. När jag ställde mig upp knakade nog hela min kropp, men jag blev ganska nöjd med håret. Jag hörde av mig till Elin K, och hon kom till stan och vi fikade en stund på ett sjukt varmt café. Men det var kul att ses en stund innan hon skulle vidare och jag och Carro gick tillbaka till stationen.
När vi kom hem var vi så trötta att vi gick och la oss direkt.

Jag åkte hem runt lunchtid och är ganska trött nu igen. Men på måndag börjar skolan, woho!
Kort sagt, jag har haft jättebra dagar.

Everybody's changing,

- TIDSINSTÄLLT INLÄGG -

Jag sitter just nu i Göteborg på salong Safari, med fina Caroline Ahlgren som sällskap och mentalt stöd, och får dreads i mitt hår. Det är så slitet så jag har inte så mycket att förlora. Känns bra att göra någonting som ingen riktigt förväntar sig. 4 timmar kvar innan det är klart...
Men dreads, det är alltså det som varit hemligheten som jag inte riktigt kunnat hålla.

Undeveloped story.

Det är dags för ett litet uttalande, if you don't mind.
I övermorgon, på torsdag, åker jag till min fina vän Caroline som bor i Nässjö. Vi har inte träffats sedan i juni, vilket är cirkus sex månader. På fredag åker vi till Göteborg, och det är nu min "hemlis" (särskilt hemlig har den egentligen inte varit..) skall avslöjas. Klockan 13.00 sitter vi på Salong Safari för att jag skall förvandla mitt hår till korvar. Eller ja, dreads är det egentligen, men det liknar ju korvar. Långa, smala korvar. Blonda korvar..?
So, that was the big secret. Jag ser fruktansvärt mycket fram emot att träffa min vän! Korvarna blir nog också lite spännande, tror jag...

Nässjö, Caroline, Göteborg, korvhår... här kommer jag! Snart.