Now you finally know.

Det dåliga samvetet har inte gått över än och dagen har varit allmänt konstig.
Igår blev jag anklagad för att ha haft en affär med Kronprinsessan Victoria, och imorgon eller veckan efter lovet ska jag hålla ett försvarstal. Idag på morgonen skrev jag matteprov och som vanligt kändes det jätteknäppt, jag tror inte jag vill ha tillbaka det imorgon, eller när det nu blir.

Jag kan inte riktigt formulera mina tankar till ord, så jag får laga min jacka istället. Jag har lagt märke till att jag lagat väldigt mycket på senaste tiden. Undrar vad det kan bero på.
Nu ska jag gå och tänka på mitt hemska liv tills jag somnar.

You keep stopping me.

Jag tror att jag kommer att explodera snart. Det är svårt att veta när. Det kanske inte alls är snart, det kanske inte är förrän om fem år. Vem vet liksom hur mycket jag kan lagra inom mig utan att bli galen? Jag vet inte ens själv, så varför skulle någon annan veta...
Idag så var det ändå någon som frågade hur jag mådde, men dum som jag var så avfärdade jag det. Jag tror jag till och med var otrevlig. Det känns inte alls bra och nu har jag dåligt samvete igen. Men jag insåg inte mitt misstag förrän alldeles nyss, och det är för sent att göra något nu. Dumma mig. Varför klarar jag inte av att öppna mig? Mycket kommer in, lite kommer ut. Det funkar inte alls bra.

Dagens låt får mig att längta väldigt mycket till sommaren... det blir så skönt att komma bort från det här stället. Hemma och skolan överlag. Bort till Småland, Småland. Att få hänga med fantastiska vänner på Flahult i tre veckor är ovärderligt.

Oh Laura – Release Me

Ska vi slå vad?

Jag tänkte bara, mitt i min räkna-matte-jonglera-lyssna-på-musik-stund, tipsa om en blogg som är trevlig att läsa. Den är skriven av en lika trevlig pojkspoling, nämligen Alexander Bojestig. Jag tycker om dig, Alexander. Vi träffas för sällan.
När jag ändå är igång och tipsar kan jag ju länka min spellista.
Steer

This can't be happening.

För en gångs skull känner jag mig faktiskt ganska nöjd med mig själv. Jag har gjort färdigt min presentation om Etiopien, som jag ska hålla antingen på måndag eller torsdag. Dessutom har jag tagit tag i en uppgift som jag inte förstått förut och som egentligen skulle varit inlämnad före jul. Är jag sen, eller vad?
Jag hade också tänkt göra färdigt min filmanalys på Bride Wars, men jag orkar inte leta upp Kajsas analys på Finding Forrester för att se upplägget, så jag gör den imorgon istället.
Nu ska jag räkna matte tills jag blir trött, så jag kan vända tillbaka dygnet.


Jag vet, men jag kan inte förstå.

Closing in.

Jag kom hem klockan 9 i morse. Klockan 11 tänkte jag att jag skulle sova en stund innan jag fortsatte plugga. En stund blev sju timmar. Suck. Hur mycket har jag inte missat nu egentligen?

The walk.

Nu har jag packat lite småsaker, och om en halvtimme eller så åker jag till Dalstorp till Lois och Daniela. Vi ska dygna, Daniela kommer somna och jag och Lois kommer tröttna på varandra som vanligt.

Idag hade jag bara en lektion som började klockan 12, så jag åkte till skolan klockan 8 som vanligt. Jag åt frukost med Lois och sen var vi ute på vift i Tranemo en stund och åt låtsaskinderägg. Vi fick leksaker!
Sen gick vi tillbaka till skolan och hon började. Då var klockan 10. Fast Rebecka kom då och vi "pluggade" en jättekort stund innan vi gick till skolsyster. Det var några i min klass som skulle ta spruta mot TBC, men inte jag. Jag tar den nästa år istället av förklarliga skäl. Det tog ca en timme innan alla var klara, och när det var färdigt åt vi lunch innan lektionen började.
Sen snackade jag med Annika en stund innan jag gick till Tranäng och träffade Fanny. Hon och jag gick till Team Sportia där det var fullproppat med folk (bara för att det var rea). Fanny skulle ha fotbollsskor som passade till hennes, enligt hennes pappa, fyrkantiga fötter. Det var en upplevelse bara att titta! När hon var klar och vi kommit tillbaka till Tranäng så kom hon på att hon glömt sin skolväska i affären, så hennes pappa fick åka och hämta den där, haha.
En kul dag, helt enkelt.

Goodnight and go.

Varenda gång jag öppnar dörren till garaget så är jag beredd på att det ska stå en stor, hårig tarantel som är så hungrig att den vill äta upp mig flera gånger om. Jag tror att jag har utvecklat en spindelfobi, för när jag tittar upp i hörnen i alla tak tror jag att det ska vara ludna spindlar där också. Nu känns det dessutom som att jag har spindlar all over me, det kryper i hela kroppen på mig. Rädda mig från detta hemska!


Jag möblerar om mitt rum. Det blir inte finare, men i alla fall omväxling. Jag gillar inte samma hela tiden. Det är bara flytt av lampor kvar, eventuellt speglar också. Sen är det väl dags att plugga. Igen. Det är mycket på plugglistan inför helgen:
Engelskaglosor fredag
BKF, Uppväxt i andra länder måndag
Fritidskunskap så snart som möjligt
Arbetssätt och lärande onsdag
Svenska, filmanalys tisdag
Det ni, inte att leka med? Faktiskt är det bara mitt fel att det blivit så mycket. Hamnar man efter i vissa kurser så får man ta igen det sen. Det är tråkigt, jag är dum. Trött.

Happy?

Ibland undrar jag om jag har den här bloggen för min skull. Skriver jag för min skull, eller för någon annan? Som Elin sa, så kan jag ju egentligen skriva i en dagbok, något som jag inte behöver öppna för hela världen, något som jag kan ha för mig själv. Jag borde göra det. Too bad att det är så annorlunda...

There's always days when I don't feel like singing.

En sak är säker: det går inte att stoppa en knubbig ponny som i full galopp är på väg att rymma. Särskilt inte min knubbiga ponny som har blivit helt mongo på senaste tiden...

Anyway, jag var ute och hälsade på mina små tjockisar. Egentligen skulle jag hämta material till min tavla, men vi låtsas att jag gick ut för att umgås med mina hästar.

Det är ett hål mellan hästhagen och kohagen. Det har hästarna upptäckt. Först sprang Lotta ut i kohagen. Sen sprang Plutten ut. Fast först tittade han på mig som om han tänkte att nu ska jag minsann rymma och reta dig. Han sprang ut till den andra hagen, där han stannade och sedan vände sig om och glodde på mig: du kan inte ta mig! tror jag var ungefär vad han tänkte. Sen sprang Rödluvan också ut.

De sprang runt i hagen för att reta mig, innan de sprang upp för en kulle och jag såg dem aldrig mer. Eller åtminstone inte på fem minuter.

Jag har nog men för livet av den här förkylningen. Min aptit är inte riktigt vad den har varit. Fast det är nog lika bra. Det värsta är att när man är riktigt täppt i näsan så finns det bara en lukt som tränger igenom: bajslukt. Särskilt kattbajs. Bläk.

Now that you've come into my life I can't get you out.

Jag gjorde precis ett panikångesttest. Svaret? Du lider troligtvis av panikångest. Känns ju bra att veta. Fast egentligen visste jag det redan.

Jag sitter i min säng och önskar att jag kunde skriva något intressant som inte rör bara mig, väntar på att den dagen ska komma. Fast jag har förstått att man inte bara ska vänta på att något ska uppenbara sig, utan att man ska gå halva vägen själv. Så funkar det. Jag har suttit och väntat alltför mycket.


Nej, dagen är inte idag. Nu ska jag sova.

Jag har lagat ännu ett par byxor. Mina byxor går alltid sönder. Lite störande. Men jag blir bra på att sy små stygn i alla fall. Fast det är kuligare att spela gitarr.

We cannot separate, cause you're part of me. ♥

Hela förmiddagen spenderades i dumma Borås på dumma bup. Fast det är väl inte dumt egentligen, det var bara att det skulle vara just idag, just på förmiddagen, just på den lektionen som det är så viktigt att jag inte missar. Jag kommer aldrig att bli godkänd i kursen så mycket som sätts före det. Nationella prov, bup, turkietresa, massor av möten som jag inte ens vill gå på... men jag har haft det värre.

Jag saknar Flahult idag med. Väldigt mycket. Jag vill åka dit. Jag vill ha sommar. Sommar 09, tack. Det skulle sitta alldeles perre i detta dystra. Flahult är nog det viktigaste jag har haft.

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Något jag tycker är konstigt är när det inte medföljer plasthandskar till hårfärg, trots att det står att det finns ett par i förpackningen. Guuuuuuuuuuuuuuu va dålit.

Ibland spårar man ur.

Säg en person

.. som du älskar av hela ditt hjärta: Svårt.
.. som är den smartaste du känner: Också svårt, jag känner många smartingar. Men Pernilla Eklund är nog smartigast.
.. som alltid får dig på strålande humör: Elisabet Nystrand.
.. som får dig att le när allt känns tungt: Julia Hesselstrand, Elisabet Nystrand.
.. som är den omtänksammaste du vet: Jonatan Marinder, ingen tvekan!
.. som är en bitch: Haha...
.. som är en fjortis: Fanny Haglund, mest bara för att hon var den första jag kom att tänka på.
.. som är en föredetta bästa vän: Agnes Haglund.
.. som är snygg: Rebecca Brandt!
.. som är osmart: Lois och jag.
.. som är en riktig vän: Flahultsfolks!
.. som är din älskling: Strauss.
.. som är den galnaste du vet: Hm, haha, galningar känner också en hel bunt! Men någon måste ju vara värst... vi säger Benjamin Norburg.
.. som du kan prata med om allt: Ingen, men jag kan prata om en väldans massa med Elin Fredriksson.
.. som är din barndomsvän: Julia Johansson, men sen är vi ju också släkt.
.. som du saknar: Elin, Rebecca, Julia, Elin, Sofia, Caroline, Elisabet, Elin, Carro, Märta, Maria, Emmi, Emma, Olivia, Linnéa, Lisa, Stina, Linnéa, alla fastrar också faktiskt, Matilda, Lovisa, Emmelie, Alexander, Benjamin, Jonatan, Peter, Fredrik, Anton, Rebecka, Hanna, Hanna, Jonathan, Linor, Jennifer, Sofie, Susanna... jag ska rabbla upp precis alla ikväll innan jag somnar och tänka på dem länge så att jag inte kan somna.
.. som du har spenderat mest tid med: Det skulle väl vara min familj då, antar jag.
.. som du var dum emot när du var mindre: Jag var ond när jag var liten, mot Amanda Rammus, bl.a.
.. som du tycker är snäll: Än en gång - Jonatan Marinder.
.. som du skulle vilja krama just nu: Åh... jag skulle kunna skriva alla namn som jag skrev att jag saknar, men det skulle ta lång tid. Men dem vill jag krama.
.. som du inte har träffat på länge: Schofiii. *spretspret*
.. som du vet saknar dig: Julia, min fina Hesselstrand!
.. som du träffade idag: Lois Orre.
.. som du tycker är söt: Många är söta!

Never alone.

Idag hälsar jag varmt välkommen Märta Jonasson till min klubb: miserabla människor med tankeproblem. Jag hoppas du trivs. Tillsammans ska vi uppfinna ett bekämpningsmedel mot inkräktande tankar. Och något mot det miserabla med, kan jag tro.

Min målbrottsröst börjar avta lite grann. Ett sorgfyllt, men glatt farväl.

Något mindre glatt och mer sorgfyllt är att min rödhåriga moster från Afrika kom på besök idag och antagligen stannar hela veckan. Förkylning + halsont + huvudvärk + bup + mensvärk + snor = ? Ja, det återstår att se. Kanske blir det en deprimerad vecka med Elvis?

Still You love me.

Ögonen rinner.
Öronen kliar, smärtar och tar åt sig mer ljud än vanligt.

Näsan kliar och snorar.

Halsen kliar, smärtar, slemmar och hostar.
Hela jag nyser.

För att sammanfatta:
Jag är förkyld - jag gråter ofrivilligt, lämnar snigelspår överallt och kan inte gå någonstans utan att bli hörd.

Jag vaknade. Nu kan jag inte somna om. Min hals är värre. Stackars mig. För första gången på ganska länge känner jag mig nästan värre fysiskt än psykiskt. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Last tune.

Min röst tynar sakta bort och jag sjunger inte imorgon. Skönt, för jag ville ändå inte.

Nu ska jag sova. Vi får se om jag vaknar i morgon. Om inte, så har jag kvävts av allt snor och slem som hälsar på mig nu när jag är förkyld.
Brutal, isn't it?

I Din hand.

Idag saknar jag väldigt många väldigt mycket. Skulle kunna rabbla upp en massa namn, men jag känner inte för det. Det skulle räcka med att nämna flahult 07, flahult 08 och flahult 09. Det saknar jag. Fina vänner, människor som var lite svårare att acceptera, och de få som man inte lärde känna ordentligt. Regnet, solen, åskan, mackorna, straffarbetet (som jag visserligen bara fick en gång för att ha gjort en god gärning mitt i natten bland knott), utskällningarna, lektionerna, kvällarna, ladan, stugorna, praten. Jag saknar allting.

What am I supposed to do now?

Jag är förkyld. När jag är förkyld påverkas jag ganska mycket.
För det första så blir jag väldigt snorig och täppt, som typ alla andra. Sen får jag ont i öronen, huvudet, nacken, axlarna och halsen. Dessutom spricker läpparna av torrhet, vilken beror på att jag måste sova med öppen mun för att inte sluta andas. Och jag snarkar himla mycket också.


Just nu tittar jag på den gamla versionen av Alice i Underlandet, det var jättelängesen jag såg den!
Jag är hungrig...

Fursten utav fyra.

För mig blir minnena en drog,
någonting jag inte riktigt kommer ifrån.


Och du strålar
från ditt hus
i Änglastan.


Men jag vänjer mig aldrig,
jag blir nog aldrig van.


Men om vi kunde mötas öga mot öga,
om vi kunde träffas bortom det blå.
Om vi kunde mötas öga mot öga,
vad gjorde vi då?

För mig blir minnena en drog.

Idag har varit... hm... jag vet inte, helt mongo passar nog bäst.
Till att börja med så hade jag sovmorgon till klockan 9.20. Sen fick jag veta att första lektionen var inställd, så jag hade ännu längre sovmorgon, till 10.20. Det var svenska och det var lite skumt, jag var trött. Efter den lektionen var det lunch, jag köpte ost- och skinkpaj. Sen mådde jag illa, men blev jäääähäätteeglad när Marcus inte orkade äta upp sina pommes frites, för det innebar ju att jag fick äta av dem.
När jag hade ätit var det ny lektion igen, vi tittade på en film om tinnitus, kul. Till slut var det bara mardrömsengelska kvar, men det var det roligaste på hela dagen. Till att börja med så lät vi inte Susanne komma upp i hissen:
Susanne: Asnath, kolla om det är någon där uppe vid hissen...
Asnath (som såg att vi höll kvar hissen): Nej, det är ingen där!
Susanne: Det var konstigt....
Vi där uppe: Hahahahahahahha..!
När vi väl skickat ner hissen så fick jag en briljant idé:
Jag: Therese, hoppa fram från sidan när hissdörren öppnas!
Therese: Jaa!
Resten kan kluras ut själv men jag berättar ändå - Susanne blev rädd och vi andra skrattade på oss. Det var kul.
Jag känner mig elak, men det gjorde faktiskt min dag mycket bättre.




Jag har inte varit så ledsen idag. Ganska skönt. Positiv som jag är så antar jag att det kommer tillbaka imorgon.

Give me words to speak.

Alldeles nyss när jag skulle starta en maskin tvätt (ja, jag är sent ute för jag glömde bort det... som vanligt) så dog jag nästan. Det var en spindel på golvet och jag ryser till och med när jag skriver ordet spindel... spindel spindel spindel. Jag är typ som Itma Hoa M'botenbaba... vad ska jag göra med mig själv? Jag vet i alla fall vad nattens mardröm kommer handla om.
Jag antar att jag fortfarande kan roa mig med en kul grej jag såg på facebook förut.

Idag har jag känt irritation, skämmighet(?), skam (kom jag på att det heter), trötthet, ledsenhet, saknad, väldigt mycket saknad faktiskt. Nog om det, nu ska jag sova.

There's no such thing as Peter Pan.

Har jag inte den finaste vännen, så säg emot. Idag fick jag ett blommogram. Med blommor. Wow, vem hade kunnat gissa att det var blommor?

Jo, jag skulle ju lägga upp bilder på mina målerier...

Hm, det sista är en bild som jag gjorde på naturkunskapen i höstas. Hade inget anteckningsblock med mig så jag fick rita i paint.

Hey, I can pee outside in the dark.

Som vanligt har jag inte gjort det jag skulle göra, jag har inte pluggat. Klockan är snart nio och jag har knappt tittat i böckerna. Ännu mindre målat. Jag har städat. Städat. Städat. Jag har lagat mat. Lagat mat. Lagat mat.
Jag har tänkt. Men det var inte nytt. Jag tänker jämt, hur stänger man av det?! Jag vill inte tänka, jag vill bara vara, göra saker utan att tänka massa i förväg, under tiden och efter.
Och nu när jag tänker efter (ha, där var det igen) så är jag inte så mycket. Bara ett skal som tänker. Hela tiden tänker.

BOINK

Nu ska jag klaga lite, bara så jag får ur mig det.

I natt fick jag kramp i benen, så idag har jag inte gått ordentligt, har haft ont i dem.
Jag har också haft ont i vänstra armvecket och det som sitter inom fem centimeters räckhåll där, för igår kväll pratade jag i telefon med Julia i en timme, med armen böjd. Jag höll ju i telefonen. Inte med armvecket men med handen. Den andra armen, dvs höger, har jag också ont i. Fast det är snarare vid axeln, eller strax under. På idrotten spelade jag rundbadminton och när jag sträckte upp armen för att slå iväg den lilla fjädern så klickade det till ganska ordentligt. Kraaaaaschrhshh, typ. Aj. Det gör lite ont idag.
Något annat som jag klagat på i flera veckor nu är att jag är trött. Fast jag har egentligen inte klagat så mycket, mest bara konstaterat att jag inte riktigt hänger med i alla svängar för att jag är så slut.

Så, nu är jag klar med det.


Idag har jag varit lite sur. Har hört så mycket klagomål på bara de fem timmarna jag var i skolan idag, det är tröttsamt.
Vanliga kommentarer:
"Skolan har aldrig god mat!"
"Hoppas att den läraren är sjuk så vi slipper ha lektion..!"
"Nej, inte en läxa igen!"
Det är så irriterande. För det första, det går inte att laga mat så att varenda elev blir nöjd. Och b, det är taskigt att önska någon sjuk, lärarna och lektionerna är ju dessutom till för att eleverna ska få hjälp med att lära sig. Och för det sista, läxor har man för att fortsätta lära sig. Samma sak med prov. Ungdomar har det alldeles för bekvämt och tål inte en liten rubbning i vardagen. Det borde ändras på, hur gör man det? Om jag helt otippat skulle bli lärare, då skulle jag banka vett i mina elever och säga att skolan är till för dem. För att få dem att förstå det en gång för alla.
Visserligen är det så att jag irriterar mig på negativ inställning till skolan överlag, för jag gillar faktiskt skolan ganska mycket. Men när man klagar på allt inom skolvärlden blir jag arg.

jag pratar i telefen med julia. skriver med en hand, därav alla stavfel och ickestora bbookstäver. vi är jättetrötta och tråkiga... det är synd på oss, och jag har datorn på migv...
jag gillar julia.

PINEAPPLE PRINCESS

Nej, jag lägger nog inte av, jag klarar ju inte ens tre dagar. Knappt två.
Men något meningsfullt lär det ju inte stå här, om jag tror rätt.

I min klass går Rebecka. Hon är konstig. Hon är kissnödig väldigt ofta. Precis som jag.
Vi brukar dessutom gå på toa samtidigt (inte på samma!) och varje gång skyndar jag mig för att bli klar före henne men varenda gång står hon och väntar på mig när jag kommer ut. Börjar fundera på om hon har någonting som stannar tiden medan hon är där inne.
Eller så kanske hon är en utomjording som tömmer blåsan genom att dansa runt på toalettlocket?

Samtidigt som jag spekulerar om hur Rebecka går på toa, äter jag vitkål med soya på. Det var väldigt längesen jag åt det. Nu kommer jag ihåg varför: jag tar alltid för mycket soya.

Förut när jag försökte laga mina byxor så tappade jag nålen på golvet. Sen hittade jag den inte, så om ett par dagar så vet jag varför jag helt plötsligt får ont i foten när jag klampar runt i mitt rum.

En trevlig låt - Dennis Kamakahi – Always (Garage Guys Version)

Jag tror jag ska sluta blogga.
Den som undrar hur jag mår och vad jag gör kan ju fråga istället.
Jag kan ändå inte skriva någonting här utan att det tolkas fel.

Jag ska ligga på golvet och titta upp i taket och lyssna på Coldplay hela natten lång.

Det var inte så här det skulle bli.


Imorgon blir en jobbig dag, jag förstår inte hur jag ska hinna med allt! Jag har grejer att fixa, lektioner att gå på, noll raster, kort lunch, en krånglande dator, torra händer, inlämningar, läxor, och tankar att hålla i styr. Hur ska jag hinna, är det någon som har en tidvändare?
Jag är borttappad i mitt eget virriga liv.

Kidnap the Sandy Claws.

Idag har varit en sån bra dag!
Det började med att jag kunde se himlen när jag tittade ut, det var mycket uppmuntrande. Sen åkte jag till skolan och grejade med lite saker innan jag for vidare till Tranängs ena idrottshall för att göra i ordning för dagens händelser. Det är nämligen så att idag hade BF08 allsång för pensionärer och de hade frågat oss för några veckor sen om vi ville vara med och hjälpa till. Vi (=4 från min klass + några från 07) hjälpte alltså till. Vi bar stolar och grejer. Klockan halv två började the old people komma så vi visade vägen, hälsade välkomna och var trevliga. Ja, det var en bra dag, helt enkelt.

Nu är det dags för mig att skriva klart mitt svenskarbete och skicka till Björn som är allmänbildad.

KAKA

Jag var på gymmet i morse. Ingemar var inte där, så ingen pratade med mig, haha (han skrämde mig senare och sa att han gick till gymmet senare än vanligt). I alla fall så fick jag kakor av Daniela och när jag sen skulle gå på toa och tvätta bort kakspåren så upptäckte jag att jag hade tagit på mina trosor bak och fram. Jag kan inte ens klä på mig utan att göra fel. Men det är inget ovanligt alls faktiskt.

Just nu pluggar jag (ja, jag gör faktiskt det!) och hoppas på att bli färdig så jag kan skicka in arbetet ikväll. Min dator ska formateras om och jag måste spara alla mina saker på en bärbar hårddisk igen för att inte gå miste om allt.

Kakorna får mig att må bättre. Okej, alla fattar förmodligen att det inte är riktiga kakor det rör sig om, men jag gillar att använda kodord och det tänker jag fortsätta med. Jag kanske är så förutsägbar att alla vet vad jag menar fast jag pratar om kakor?
Jag är nog ingen bra förebild.