IN YOUR FACE

I've made up my mind.
I'm going to the dark side.
And it's your fault.

Job 3:26

De flesta som känner mig vet att jag tänker väldigt mycket. Min hjärna går jämt på högvarv och det kan man ju tro är bra. Det är det också, om man tänker på rätt saker. 
Det gör inte jag. Jag tänker inte på rätt saker, jag tänker helt fel. Även om det känns rätt att tänka så, så vet jag att det är fel. Jag bara vet det.


Ofta tänker jag på Job 3. Det är så lätt att tänka i de banorna. Varför har somliga svårare än andra att uppskatta det man har?

Jag har förändrats, det har jag hört på både negativt och positivt sätt. 
För tre år sen var jag väldigt annorlunda, jag vågade ingenting, jag var en feg tjej som tog åt sig allting. 
Det är skillnad nu. 
Jag tar fortfarande åt mig allting, men jag vågar mer. Jag kan säga ifrån, and believe me, I do! Ibland. När jag väl gör det, då gör jag det verkligen.

I ungefär fem år nu så har jag haft det jobbigt konstant och jag har kämpat för att försöka hålla mig på ytan. Det har inte funkat jämt. Nästan aldrig faktiskt, men jag ger inte upp. Ibland tar jag en paus i att försöka, men jag fortsätter igen (det är förresten en förändring som kommit på senare tid).
Jag är trött på allt tungt som samlats och undrar ofta vad jag kan göra för att bli av med det. Jag har fått BUP föreslaget från olika håll, men jag ser inte det som ett bra alternativ. Fast jag vet ju inte, känner bara inte för att lägga ut hela min livshistoria för främlingar igen, det gör det inte bättre.

Det är inte bara min insida som har ändrats, utan också min utsida och det som hör till. Jag får näsblod helt utan anledning lite då och då, och nu har jag sår i näsan. Mina händer är helt förstörda och jag önskar mig nya i försenad födelsedagspresent. Jag har konstig aptit, jag är hungrig efter att jag har ätit, men inte före. Jag äter inte mycket när jag är hemma, har ingen aptit då. Dessutom är mat ännu en anledning till att kalla mig fet. Jag är trött på att höra det. Jag är trött på så mycket, av och till vill man bara dö.





Efter ett ganska deprimerande, men OJ så (för mig) lättande inlägg ska jag ta tag i mitt så kallade liv och börja plugga igen (som om jag inte har gjort det i stort sett varje dag sen skolan började i augusti). Sen ska jag försöka äta.

BLOOD ON MY HANDS

Skolan är igång igen, så skönt! Något annat som däremot är ganska mycket mindre skönt är sprucket skinn. Mina händer är helt såriga, för det är så kallt ute så de blir torra. Handkräm är inget alternativ för det kliar som sjutton och händerna svullnar.
Åh, vad jag klagar! Jag vill inte det... Jag som faktiskt hade något vettigt idag. Det har jag glömt bort bara för att jag klagar så mycket på allt.

HIGH SPEED

Idag har jag varit så fruktansvärt effektiv, jag vet inte riktigt vad som har flugit i mig.
Eftersom inte mormor, morfar, farmor och farfar kunde komma idag så blev det inget födelsedagsfirande för mig. Jag visste inte riktigt vad jag skulle pyssla med, men plötsligt fick jag för mig att städa tvättstugan! Det gjorde jag också. Det blev fint.
Dessutom har jag sorterat kläder, tvättat i flera omgångar, vikt lakan och handdukar, och dessutom packat inför imorgon. När jag vaknar imorgon bitti är det bara för mig att gå och duscha en sväng, dra på mig träningskläderna och äta frukost. Sen är det dags att åka till gymmet. Jag känner mig jättehurtig. Men skolan är i alla fall välkommen för min del, jag har saknat den faktiskt. Det är tråkigt att vara hemma.

Nu ska jag titta pyttelite på Scrubs innan jag sover. Det är så bra! Waaaaah...

DAGENS TIPS

Starta en bra låt (heta tips: Coldplay – Clocks, Coldplay – Fix You, Coldplay – The Scientist).
Lägg dig ner på golvet, blunda och bara lyssna.

IRONIC

Tack för det varma välkomnandet. Det gjorde mig så glad.

"Du behöver inte vara rädd!"

Jag har kommit hem efter min praktik. Har varit på ett sportlovsläger för barn på Ralingsåsgården. Käre värld, vad härligt det var! Nu när jag tänker efter...
I början kände jag mig jättevilsen. Förklaringen och konsekvenserna av det kommer jag till snart. I alla fall, den första dagen var jättejobbig för jag var så sjukt osäker och det kändes som att alla tittade på mig som att jag gjorde fel hela tiden. Andra dagen var bättre för då hade jag ändå lyckats bevisa lite för mig själv att jag inte är helt misslyckad, åtminstone inte jämt.

En snabbsammanfattning av lägret kanske gör det lättare...
Jag har upplevt
- otroligt fantasifulla uteaktiviteter
- kärlek, glädje och dess motsatser
- humor i ordets rätta bemärkelse
- rymdtema
- fantastiskt fika
- en fruktansvärd värk
- underbar massage
- massa annat också

Jag tycker jag är ganska duktig på att sammanfatta. Haha usch nej.

Jag har sett så många förebilder i ledare, hjälpledare och barn. Många att se upp till på flera olika sätt. Jag har lärt mig så mycket, till exempel att inte ta saker för givet. Jag snackade en del med Pernilla om att vara tacksam. Senare den dagen var jag otroligt tacksam för plasthandskar när jag skulle torka undan resterna från tacobuffén på bänken. Det var sås, kladd, sallad, tomatdaller, majs, köttfärs och saft. Typ. Lovely. Jag älskade verkligen de där handskarna då.
Nu känner jag också en otrolig tacksamhet till Elin som fanns hos mig under hela min dumma ångestattack den kvällen på frivilliga bönen. Jag kände verkligen ett stort stöd. Alltså, jag har fått otroligt mycket stöd av Elin innan, detta var bara på ett annat sätt. Hon berättade för mig att jag inte behövde vara rädd. Jag kanske inte ska gå närmare in på händelsen tänker jag nu...


Allvarligt talat, försök aldrig skriva något seriöst när sömnbrist härjar. Jag tror jag ska sova nu.

Tack alla fantastiska 
barn, ungdomar 
och ledare för lägret!

HJÄRTSÅNG ♥

Nu har jag pratat med Julia igen. Det var så kul! Jösses vad vi skrattade... hon är mysig. Det har jag sagt innan men bra saker tål att upprepas, vettja!

Jag tror det är dags för mig att börja plugga lite nu. Eller mycket kanske. Jag har ju prov imorgon, jag hoppas det går bra, men det gör det säkert. Jag har hört att man är gladare om man är positiv så jag får väl försöka vara det.

A BEST FRIEND

Jag har pratat i telefon med världbästigaste Julia Hesselstrand nu i en halvtimme. Jag antar att vi hade fortsatt ett tag till om inte deras telefoner hade varit så urladdade... hon ska plingelinga tillbaka imorgon igen. Det blir kul! Jag saknar henne väldigt väldigt väldigt jättemycket. Hon är så bra! Och jag saknar henne, sa jag det?

I WALK ON THE SLANG

Vilken dag!
Först vaknade jag upp i ett konstigt rum som visade sig tillhöra Lois. Dessutom hade jag på mina ben en liten gullig filur som liknade en katt, vilken också tillhörde Lois.
Lois och jag åkte till skolan och jag hade sovmorgon till 9.20. Skittråkigt. Jag åt ett äpple och Rebecka tittade på. Första lektionen var matte, den gick bra! Andra lektionen var svenska. Det gick också bra förutom att jag klantade till det som vanligt när jag skulle prata. Lovely.

Det var den skoldagen det. Egentligen har jag två lektioner till efter dessa, men båda var inställda så vi slutade 11.20 idag... jag åt, sen tog jag den tidiga bussen till Nittorp eftersom jag inte ville vänta i skolan i tre timmar utan något att göra (läxorna var hemma). Sen gick jag den där långa milen hem, för jag lyckades inte ragga skjuts av de som ska kalla sig mina föräldrar.
Jag var hemma ca 14.00. Då var jag skittrött i benen och halsen. Det är jobbigt att gå och andas samtidigt. Men nu har jag i alla fall motionerat bort de där sex glasspinnarna jag åt igår. Lois åt också sex stycken. BLÄ! Jag tycker inte att någon borde prova det.
I alla fall... när jag kom hem så började jag packa ner lite grejor till lägret som jag pyser iväg på i övermorgon.  Det blir nog najs, hoppas jag! Jag hittade mina (Kajsas) skor! Äntligen! De har varit borta i... två veckor!.... Hehe... borta i min garderob. Tro mig, man kan gå vilse i den. Det är därför Patrik Stjärna ligger där och inte under sin sten i Bikini Botten.... 8D

AJ

Jag tycker inte om sovmorgnar. Det är så tråkigt! Det finns inget att göra och jag kan inte åka senare hemifrån heller eftersom det inte går någon annan buss.


Igår pratade vi om kränkningar på klassrådet. Det var jobbigt och det ploppade upp mycket tankar i mitt redan överfulla huvud. Kränkningar är det så mycket av nu för tiden. Varför kan folk inte bara acceptera varandra som de är? Jag menar inte att jag inte har problem med det, absolut inte. Men det finns vissa som har svårare för det än vad jag har. Det är så tröttsamt!

Signe och Gandhi

Nu var det längesen Signe kom på tal. Lois är ju "schizofren" och har Gandhi. Så jag skapade Signe. Trevligt att ha någon att prata med när alla andra gått.
Vi tror att man är två personer när man är schizofren, så det så.

Jag tycker om Pettsson och Findus. Särskilt Findus. Han är söt.

IN CASE OF EMERGENCY BREAK GLASS

Den senaste timmen har jag varit jätteduktig och skrivit mina punktanteckningar till fredagens bkf-prov som en löpande text på datorn. Sen när jag alldeles nyss skulle skriva ut det så var bläckpatronen slut. Såklart. Dessutom hade jag tänkt fortsätta skriva på engelskuppsatsen men såklart glömde jag sakerna som jag behöver till den i skolan. Jag får packa istället. Jag ska följa med Lois hem imorgon och färga om mitt hår lite mörkare, och sen sova hos henne till onsdag. Och så måste jag ju börja packa till sportlovslägret med för jag pyser ju till Ralingsåsgården på fredag efter skolan! Det blir kul!

Det var skönt att komma tillbaka till skolan igen nu efter två veckors praktik. Faktiskt. Även om alla lektioner inte är jätteroliga så var det skönt. Faktiskt.
Det är väldigt kallt på mitt rum. Varje gång jag städar det så vrider jag ner temperaturen på elementet bara för att jag blir så svettig och äcklig annars (dålig kondis, eller?), men sen glömmer jag alltid att vrida upp den igen. Men sen när jag väl kommer på att jag kanske borde vride upp värmen så är jag för lat för att göra det.

På tal om att vara lat så var jag ganska så motsatsen till det i morse. Gick upp tidigt och trots att jag har sovmorgon på måndagar, som jag ändå inte har någon nytta av, så masade jag mig till gymmet och sprang och cyklade en stund.

På fredag ska jag köpa en ny telefon, hoppas jag. Finally, jag vill inte ha en begagnad längre. Det är inte kul.
Usch, jag låter jättebortskämd. Men det anser ju vissa att jag är så jag kanske ska leva ut det?

Nu ska jag gå ner och hänga tvätt, tjoho! Min favoritsyssla.... sen får jag väl se över bildläxan en sista gång innan jag ska "lämna in" den imorgon. Jag lämnar egentligen inte in den, låter bara läraren kolla på den. Oj.

MONGO ♥

Jag kom precis att tänka på något gulligt som Rebecca skrev till mig en gång, som gjorde mig så glad!

"Knasboll, du är snygg! Världens finaste leende och vackra ögon och värsta snygga frissan! Vad kul o shoppa, jag vill oxå....vad bra att du ÄNTLIGEN köpt dig en jacka! behöver jag inte oroa mig för att du ska gå o frysa... =)"


I miss you. Så det så.

RIDÅ

Det är såhär att jag ju råkade förstöra en telefon i ett glas juice för en vecka sen. Jag provade att starta den i morse. Den gick igång! Men ljudet fungerade inte, och inte vibrationen och inte knappen man trycker på när man ska lägga på efter ett samtal. Dessutom så såg skärmen ut som ett skrynklat papper innanför glaset... suck. Nu är det bara att vänta på att jag ska bli rik så jag kan köpa en ny telefon.
Om man kanske skulle ta tag i den där bildläxan igen, under tiden jag väntar?

...

Nu är det another day. Jag har en sak att berätta: Lois slog mig på näsan. Det gjorde ont och det kom tårar ur ögonen fast jag inte ville det. Jag grät inte men ögonen trodde väl det.... sen blödde mina öron bara för att barn är så duktiga på att både skrika och sjunga falskt.

Jag sitter här på en hård pinnstol och gör bildläxa och önskar att jag var någon annan stans... typ i godislandet... eller på gymmet kanske. Ha, vilka kontraster... bildläxan är svår och jag skriver många punkter.
....
........................