Job 3:26

De flesta som känner mig vet att jag tänker väldigt mycket. Min hjärna går jämt på högvarv och det kan man ju tro är bra. Det är det också, om man tänker på rätt saker. 
Det gör inte jag. Jag tänker inte på rätt saker, jag tänker helt fel. Även om det känns rätt att tänka så, så vet jag att det är fel. Jag bara vet det.


Ofta tänker jag på Job 3. Det är så lätt att tänka i de banorna. Varför har somliga svårare än andra att uppskatta det man har?

Jag har förändrats, det har jag hört på både negativt och positivt sätt. 
För tre år sen var jag väldigt annorlunda, jag vågade ingenting, jag var en feg tjej som tog åt sig allting. 
Det är skillnad nu. 
Jag tar fortfarande åt mig allting, men jag vågar mer. Jag kan säga ifrån, and believe me, I do! Ibland. När jag väl gör det, då gör jag det verkligen.

I ungefär fem år nu så har jag haft det jobbigt konstant och jag har kämpat för att försöka hålla mig på ytan. Det har inte funkat jämt. Nästan aldrig faktiskt, men jag ger inte upp. Ibland tar jag en paus i att försöka, men jag fortsätter igen (det är förresten en förändring som kommit på senare tid).
Jag är trött på allt tungt som samlats och undrar ofta vad jag kan göra för att bli av med det. Jag har fått BUP föreslaget från olika håll, men jag ser inte det som ett bra alternativ. Fast jag vet ju inte, känner bara inte för att lägga ut hela min livshistoria för främlingar igen, det gör det inte bättre.

Det är inte bara min insida som har ändrats, utan också min utsida och det som hör till. Jag får näsblod helt utan anledning lite då och då, och nu har jag sår i näsan. Mina händer är helt förstörda och jag önskar mig nya i försenad födelsedagspresent. Jag har konstig aptit, jag är hungrig efter att jag har ätit, men inte före. Jag äter inte mycket när jag är hemma, har ingen aptit då. Dessutom är mat ännu en anledning till att kalla mig fet. Jag är trött på att höra det. Jag är trött på så mycket, av och till vill man bara dö.





Efter ett ganska deprimerande, men OJ så (för mig) lättande inlägg ska jag ta tag i mitt så kallade liv och börja plugga igen (som om jag inte har gjort det i stort sett varje dag sen skolan började i augusti). Sen ska jag försöka äta.