Ditt kvarter.

Det här är skumt. När jag kom hem så bytte jag om (efter att ha bloggat om att jag kanske skulle orka göra det), sen gjorde jag lite mat och satte mig och åt vid tv:n. Bara där är det ju helknäppt eftersom jag i vanliga fall inte kollar på tv. Men gissa vad som hände sen? Jag SOMNADE! Galet. Jag är nog ur funktion.

I must quit you.

Jag sitter i mitt rum, solen har legat på och värmt där hela dagen. Det är varmt. Jag har kläder och underställ på mig. Det är varmt. När jag orkar ska jag ta av mig understället.Mina fötter gör ont och jag har världens knut i vänsterskuldran.

Världsbäst.

Sofia Alexandersson är min vän, det är jag glad för. ♥

Mr. Bark.

Jag har en väldigt bra vän som heter Alexander Bojestig.

Something worth defending.

Jag tycker inte om att leva i ovisshet. Men den här gången vill jag nog inte veta. Jag är ganska säker på att det inte är något bra. Inte den här gången heller. För vad kan vara bra med det? Finns det något rätt på mig?
Någon måste ha dragit ut den understa klossen i mitt torn, för nu rasar allt jag har byggt upp.

Same lie as yesterday.

Det är tonår i Ljungsarp ikväll, och jag har glömt det tre gånger. Idag. Jag har glömt det tre gånger idag! Det är sjukt. Jag tror att jag har för mycket att tänka på.

Efter lunchen idag hade jag mitt livs bästa redovisning. Sen vet jag inte vad som hände, men bra mådde jag inte.

Would you like some brain pie?

Min hjärna är ovän.

Shut up.

Nu har jag gjort världens snyggaste stödordskort och klippt ut jorden tolv gånger, det kan ju knappast bli bättre? Eller jo, jag har kanske en praktikplats också...

I would make a damn good city girl.

Snart är det inget kvar av mig. De stirrar hål på mig. Nej, jag inbillar mig inte. Jag håller bara med dig för att du ska få rätt. Men du och jag, vi är inte samma. Vi är inte ens lika.

Hon har ärr på armarna och ett kantstött hjärta.

I'm just surviving.

Ibland är det jobbigt att vara den som alla räknar med. Det är en sak att hålla reda på mina egna grejer, men att dessutom komma ihåg alla andras saker... det kräver ganska mycket. Det värsta är att jag inte kan låta bli.

You don't really care, do you?

När man ska plugga är det väldigt lätt att göra andra saker istället. Facebook, till exempel, är en bra betyg-förstörare. Jag hittade en massa kuliga saker idag bara för att jag skulle läsa psykologi som jag har missat.

- putting my finger in my cat's mouth while he's yawning

- it's only funny till someone gets hurt, then it's hilarious

- having spaz attack when you dream that you're falling

- friends are like potatoes - if you eat them, they die

- i stepped on a cornflake, does that mean I'm a cereal killer?

- laughing so hard that you can't tell anyone what you're laughing about

...and the best of them all...
You know my name, not my story.


Time to crash. Fast först får jag väl läsa lite psykologi, då.



Kate Voegele – Hallelujah

99 times.

POPCORN!
Jag kan inte minnas när jag åt det senast! Fast inte för att det är så längesen, utan för att jag är så glömsk.
Men det smakar inte lika bra som det brukade göra. Det är nog för att jag inte dricker juice till eller tittar på Scrubs...

It hurts.

Jag försöker, men det tar emot.
Om man misslyckats med någonting och sen ska göra det igen, då vågar man inte riktigt. Inte när man blivit sårad av någon man litade på, heller.

Not so much.

Allting händer på samma gång. Har jag sagt hur mycket jag gillar det?

I'm so glad you're far away.

I'll tell you why.
Du är hemsk och jag blir så fruktansvärt trött på dig. Du fattar inte var gränsen går eller när du ska lägga av. Och jag är glad att det är fredag, för då behöver jag inte se dig förrän på måndag. Tänk efter ordentligt en gång och fråga dig själv hur ofta du gör någonting för någon annans bästa. Sätt åtminstone en människa före dig någon dag och se att det blir mycket bättre då.

It's almost like you had it planned.

En död pappa. Jag känner inte Petra jättebra men våra familjer känner varandra. Det är inte schysst att det ska bli så som det blev.
Men sen när är livet schysst? Life is a pain in the ass.
På tal om att vara schysst så har jag upptäckt att det är några, faktiskt fyra stycken som är likadana, som älskar att stirra ut mig i skolan. Hade de inte haft hår på huvudet är jag säker på att jag hade sett ett par röda horn - jag vet att de finns där någonstans.


Nu ska jag äta innan jag glömmer det, så virrig och trött som jag varit på sistone.

You can't get rid of something that's permanent.

Idag var ganska hemsk. Hemsk är ett dåligt ord, men så var det i alla fall.

För en liten stund sen fick jag världens chans att träffa en oerhört fin vän på måndag, men eftersom jag slutar skolan kl. 16 på måndagar och Tranemo ligger på fel sida om Borås så sprack det. Tyvärr. Jag saknar Carro och det hade varit så himla kul att träffa henne!

Förresten, hur kan någon inte vilja (få?) ha de här sötsakerna?!

Svart blick. Igen. Jaha.
Tack för den.

The funeral.

Sigmund Freud sa att en del av själen är omedveten, att en del av det man gör kan man inte rå för. Det är så, vissa saker bara man gör utan att man egentligen är medveten om det. Man märker och ser att man gör det, men man förstår inte förrän det är gjort. Ibland ångrar man sig, men gör samma sak senare igen.

Freud skapade psykoanalysen, ett hjälpmedel för att kunna förstå sig på människan. Hela människan. För att kunna förstå varför människan mår dåligt. Psykoanalysen letar reda på barndomsminnen. Minnen man kanske vill glömma. Minnen jag vill glömma.

Bra.

Bra är ingen känsla. Det är ett ord. Ett ord man använder när något är bra. Eller när något är dåligt fast man inte vill berätta det.

There's a story behind every scar.

Jag är väldigt trött men jag kan inte sova. Så här svårt har det inte varit på länge. Tänker på hur dumt allt blev på Flahult och hur det har fått mig att se snett på allt och nästan alla som jag lärt känna genom det stället.
Vad tänker jag inte på egentligen?

Alla förändras, även jag. Och jag är inte säker på om jag gillar den jag har blivit. Jag har mått dåligt länge nu, och det har gjort mig helt annorlunda. Jag skulle vilja vara lycklig.
Sanningen är den att jag inte vågar. Jag vågar inte stå upp och gå. Jag är rädd för att jag ska trilla än en gång, och då kommer jag inte kunna ställa mig upp igen.
Säg inte till mig att du vet hur det känns.

Fotomaraton 2010.

Resultat från fototävlingen.

Andra bilder från samma tillfälle/alternativ till fototävlingen.

No plan B.

Idag var en väldigt jobbig dag. Faktiskt. Jag var arg och grinig och sur och ledsen och lite förbannad. Men det mesta är över nu, pratade med en fin människa.

Angående det där med himlen, jag tror inte alls att den är som en bokhandel. Inte hela. Halva himlen måste vara som Lagerhaus!

Jag försov mig idag och har skitbråttom och då är det klart att man ska göra sånt som man för sjutton inte har tid med! Tur att jag inte är i stort behov att sminka mig som massa andra tjejor, det sparar ju ganska mycket tid... och TUR att det är imorgon jag ska ha med mig fika och inte idag!

"We will never leave you, right here we will stay." - Please, don't lie to me again.

It makes me suicidal and I'm not the only one. No, I'm not the only one.
Men nu är det slut, hurra vad bra! No more Engelska B(lä).


Jag kom nyss att tänka på i somras och de där tre veckorna. Fy bubblan. Dumt.

Jag känner just nu att jag har väldigt många bollar i luften och jag vet inte riktigt vem jag ska ge dem till, för jag vet inte om de klarar att hålla dem i luften åt mig. De måste klara det, för det gör ont att falla till marken. Särskilt när någon kastar en rakt ner, så det är bäst jag håller i dem själv.

I morse tjafsade jag med min lärare, och jag blev sur som en citron. Det var inte kul, jag ska inte prata med den läraren om det igen. Jag vet redan att jag har problem, du behöver inte kasta det i ansiktet på mig!

Is there a heaven?

Jag tror att himlen är som en bokhandel.

Say what?

Idag gjorde jag någonting som jag inte vet om jag ska vara nöjd över eller inte. Det återstår väl att se.

Engagemang?

Något som jag blir så trött och ledsen på är när folk tar allt för givet och inte är tacksamma för någonting utan bara vill ha och ha och ha och ha och ha och ha och ha och ha och ha och ha och ha och ha och ha.... 

Ida, till exempel, står det på vårt schema att vi slutar klockan 15.00. Någon kommer på den "briljanta" idén att sluta en timme tidigare så att man kunde hinna med bussen som gick klockan 14. Visst, alla var trötta och ville hem, men man missar så mycket undervisning och information, speciellt med tanke på att det inte var första gången det blev så här.

Jag tycker bara det är tråkigt.

En annan väldigt tråkig sak är att jag är galet förkyld. Jag har ont i huvudet, halsen och öronen och inne i min näsa har snor- och förkylningsföreningen möte om hur de ska ta över de friska delarna som är kvar i min kropp.
Idag har huvudet varit mer en börda än ett hjälpmedel och en tillgång.