Nu ska jag vara brutalt ärlig och blir någon stött så tala om det för mig.
För det första, vi i köket var "bara kökspersonal" och räknades inte som ledare. Vi blev inte respekterade och fick intrycket av att vi inte var välkomna på ledarsamlingarna.
På sista kvällen, festkvällen som treorna på Flahult fixade, fick vi inte vara med heller. Vi fick inte sitta med och äta med resten av lägret, vi fick inga namnlappar eller placeringar som alla andra. Vi lagade mat, grejade och donade till alla för att det skulle bli så fint som möjligt, men uppskattningen fanns inte där.
Jag har blivit kallad lat, vilket jag avskyr eftersom jag vet att jag verkligen inte är det. Jag är inte lat, jag gör mitt bästa och jag försöker. Jag blev kritiserad för att jag stod och vilade. Enligt den personen gjorde jag ingenting, bara slappade. Det kändes, det gjorde det verkligen.
Den här veckan som har gått nu har jag tänkt till. Är ungdomar och nyvuxna så ouppfostrade nu för tiden att de inte ens kan yttra ett litet tack för maten eller tack över huvud taget? ELLER SLÄNGA SITT SKRÄP. Jag vet inte hur mycket skit jag plockat undan efter slöa, käftiga tonåringar de här veckorna. Tur för dem att jag gillar att städa, men det ska ändå inte vara så. Det är sjukt.
Jag har mått jättedåligt sen i lördags. Jag har blivit totalignorerad i en vecka. Det kan jag i vanliga fall ta. Inte den här gången. Det var en nära vän till mig som betyder grymt mycket för mig, helt plötsligt hördes varken "Hur mår du?" eller "Hur är läget?". Inte ens ett ynkligt hej. Inte en blick. Jag trodde inte att jag skulle få ett hej då heller, men det fick jag. Typ. Jag har varit så arg och ledsen och besviken och sårad. Det har jag verkligen, det gör så ont inuti!
Orden jag söker har lämnat mig nu, jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig.
Självklart fanns det vissa bra saker också, visst. Men jag klarar inte av det nu. Snart svimmar jag av sömnbrist.
2 kommentarer:
Volisa, jag tror jag vill prata med dig mellan sex ögon (gandhi vill åxå vara med) vi ska ha ett allvarligt prat imon. För jag råkar bry mig <3
jag önskar att jag hade varit där! då hade jag bara hängt med dig. jag hatar dryga tonåringar. men du, jag älskar att du är så ärlig! förstår du hur modigt det är? du är så vansinnigt mycket modigare än mig! Och jag saknar dig. (fy jag blir nästan tårögd nu. kan bero på musiken jag lyssnar på nu också men. nej, flahult får inte vara så där, det ska ju vara paradiset ju!)
Skicka en kommentar