Glory to you.

Jo, jag skulle ju skriva vad man kan göra med bara en fot. Hittills har jag gjort rätt mycket, dock har inte allt lyckats så bra.

• Städning var det första jag gav mig på när jag kom hem i fredags. Det gick inte och nu är mitt rum jätterörigt.
• Hoppa på ett ben gjorde jag visserligen hela torsdagskvällen och det gick utmärkt. En stund.
• Hänga tvätt samt starta en ny maskin gick finemang faktiskt, tro det eller ej.
• Titta på tv har nog gått bäst för det har jag gjort mer på två dagar än jag gör på två veckor.
• Gå i trappor har jag varit tvungen att göra, så det har gått. Fast dåligt.
• Sova har funkat, men har varit väldigt ledsen varje kväll sen jag kom hem. Hoppas det är tillfälligt bara.

Eftersom jag inte är på mitt allra mest ambitiösa humör just nu så orkar jag inte hitta på fler saker. Sitter och snackar med fina Emmipemmi på msn, men börjar bli trött så jag ska väl krypa ner i kojen snart. Imorgon väntar skolan på mig, hurra! Ska bli kul!

"Vad har hänt med dig, Lovisa?"

De två senaste dagarna har varit händelserika.

Det började igår morse då jag åkte till skolan med en STOR hög packning. Vi hann med att ha tre lektioner, men den sista försvann för klockan 12.30 bar några fullpackade bilar iväg till Holsljunga camping. Eller först stannade vi i Svenljunga för att prova på att vara funktionshindrad men det hann vi knappt med.
Framme på campingen klev alla ut och satte upp sina tält eller (de mesiga) hämtade stugnyckeln. Jag sov i stuga mest för att jag blev övertalad till det av min lärare, men det visade sig senare att det var tur.
Klockan 16 var det fika och 17 var det dags för ett pass boxercise. Det var en upplevelse med både skräck och förtjusning.
Det roliga var boxningen eftersom man får både slå och sparka. Dessutom var det galet kul att se andra sidor som man inte sett förut hos folk, speciellt lärarna.
Det mindre roliga var tränaren som några kallade Hitler-Jonna. Det låg något i det för jag blev så fruktansvärg arg på henne. Ingen sympatiförmåga fanns där och jag blir så illa till mods av såna människor. När vi gjorde stepups på bänken trampade jag snett med foten på nervägen och jag både hörde och kände hur det krasade i fotleden. Trevligt. Inte.

Tillsammans med Cissi och Asnath haltade jag tillbaka till campingen. Jag var så fruktansvärt sur, jag har inte varit så negativ på flera månader. Cissi märkte det med och undrade vad som hade hänt med mig. Men när jag berättade så skrattade hon bara åt mig. Eller med mig som hon påstod. Men hur kan man egentligen skratta med någon som inte alls skrattar? Men Cissi är en sån där genomsnäll människa som helt enkelt bara vill väl mot en, så hon lånade ut enkronor till oss så vi kunde duscha. Tyvärr skulle man köpa poletter i receptionen först men det märkte vi när vi stod i duscharna och inte fick in enkronorna i lådan.

Eftersom jag gått på min skadade fot ungefär 100-150 meter så svullnade den upp och smärtade ganska ordentligt när kvällen närmade sig. En annan snäll lärare, Maggan, cyklade hem och hämtade bandage till min fossing. Hon bor alltså bara ett par hundra meter ifrån campingen.
Efter ett tag började min fot, som inte längre passade i skon, frysa och då gick Helena och hämtade sin stövel. Foten passade inte där heller så jag hade stöveln bara halvt på mig. Det blev inte varmare och när jag tog av mig stöveln igen hade jag inte kunnat vicka på tårna på länge så de var ganska kalla och stela.
Maggan cyklade hem igen och hämtade benvärmare, som jag hade som raggsockar, och sin mans foppatofflor som var så pass stora att den svullna foten fick plats. Snälla Cissi gjorde också ännu en god gärning och gav mig vantar (pluppridvantar som luktade häst, tjoho!) och en flisjacka så jag skulle bli varmare.

Efter mat, allsångsidol och umgänge vad det dags för lekar. Jag blev så arg på mig själv för att jag trampat snett, för jag hade verkligen sett fram emot att få leka. Jag fick tända marschaller istället... aja.


Idag när vi vaknade var vädret fint, dessvärre var inte min fot bättre. Vi åt frukost, gick på tipspromenad (de som kunde gå alltså) och packade. Sen började bilresan hem. Jag har ju, som tidigare nämnt, jättesnälla lärare så Helena skjutsade mig ända till Kroken och hjälpte mig till och med med packningen fram till dörren. Så gulligt!

Nu sitter jag här med fet mensvärk, ond fot och inget att göra eftersom läxorna är i skolan. Jag får försöka ge mig på dem ändå, gissar jag. Skulle gärna städa men det känns bara fånigt att göra det på ett ben.


Tack i alla fall, för en trevlig resa om man nu kan kalla det så. Det var kul, trots omständigheterna.
Det var otroligt skönt att ha en hel eftermiddag, kväll och morgon till att bara vara som man är. Inte vara lärare och elever, utan bara vara kompisar utan skolan (så mycket) inblandad. Jag ser faktiskt fram emot nästa sån här grej. :)

Good life.

Jag var helt galen på Helenas lektion idag. Det var argumentation som jag för ovanlighetens skull deltog i. Men eftersom det inte tar så lång tid att resa runt min hjärna så fick många åsikter upprepas, det var mycket information att ta in.

För övrigt har jag nu en ny telefon och hittills är jag nöjd bortsett från att mitt minneskort inte passade så det går inte att ha så mycket kuliga grejor på den. Men eftersom jag får pengar i sommar när jag jobbar kan jag ju köpa ett då, eller någe.

Nu ska jag packa klart inför imorgon. OP och BF ska till Holsljunga och sova över på campingen. Tältning är en del i det hela, därför är det kul att min lärare övertalade mig att sova på golvet i en stuga så jag slipper sova själv i ett tält eftersom min klass är så mesig och inte vågar sova i ett tyghus. Hihi.

Ever fallen in love with someone you shouldn't've?

Idag har inte varit superbra, måste jag erkänna. Jag har varit trött och grinig och opepp. Antagligen för att det är tisdag och det är bild då. Inget ont i ämnet i sig, jag har bara problem med gruppen. Jag kan inte säga att jag hatar någon, men vissa har jag sjutton så svårt att acceptera.

Efter bilden och lunchen förvandlades Ingemars lektion till klassråd och förberedelser och medan Yasmin och jag hade ett förvånansvärt djupt samtal så ritade jag en liten inbjudan till någon klass på Tranäng. De bjuds in till ett vårkalas som BF09 fixar för deras, endast deras, skull. Eller ja, lite för vår också eftersom vi gillar att leka ganska mycket.

Jag mår bra men är allmänt ledsen sen i söndags. 

Men jag kommer nog över det. 

Om ett år eller två. 

Det förra har jag inte släppt på ett år så vem vet hur lång tid det tar?

The return of the Fläskosaurus.

Jag kan åtminstone för dagen glädja mig åt den alldeles nybeställda telefonen som förhoppningsvis inom tre dagar är i min hand. Det ska bli trevligt att inte ha en Sony Ericsson som krånglar vartannat knapptryck.

Helgen har varit väldigt energikrävande. Igårkväll spenderades hos Stephanie som fyllde 17 och hade födelsedagsfest. SUPERKUL! Sköna människor och mycket skratt. Precis som jag vill ha det. Fast nu var det ju typ som Steph ville ha det. Kul att vi är så lika, hihi. Hon är mysig.

A kind of hope.

Jag har varit jätteglad i flera veckor nu för jag har insett att jag har en superb klass som jag inte vill skiljas från om två och en halv vecka. Dessutom har jag fått sommarjobb, och jag ska vara med på Flahult och så ska jag vara typ ledare på Barnens Nyhem. Jag får bra sista veckor i skolan och en jättebra sommar!

Men alldeles nyss blev jag bara alldeles ledsen i hela kroppen. Saken är den att jag inte vet varför jag tar det så hårt, det är egentligen inget jag behöver lägga på mig. Jag är så klen för tillfället och jag hoppas verkligen inte att det varar längre än till imorgon, men jag lär bli påmind om det just då så vad ska jag göra?
Trots min ångest inför sommarlovet och hej då till klassen och skolan så kanske det är dags för det, för mitt bästa. Jag vet inte.

I was just guessing.

Igår var jag så dum. Jag tvättade mina svarta byxor tillsammans med de ljusa jeansen. Gissa hur snygga jeansen var sen. (Svar: Jättefula. Ännu ett par byxor i sjön)

Vad gjorde vi då?

Jag har haft en JÄTTEBRA dag. Det är nu på kvällen det goda humöret förstörs bara.

För det första så var jag jätteglad för att jag äntligen fick träffa klassen i skolan igen.
För det andra så var det Hagatorpsdagen idag, vilket innebar en massa fix, lekar och aktiviteter för funktionshindrade barn och ungdomar från olika orter.
För det tredje så var det superduperkul och jag fick många oväntade kramar.
För det fjärde så är barn- och fritidsprogrammet det bästa som uppfunnits inom skolvärlden.
För det femte så fick jag lite problematiska tankar runt klockan tre, men jag lyckades för en gångs skull putta bort det.
För det sjätte så kom jag hem och fick ett erbjudande om att vara med på Barnens Nyhem, ett läger i sommar, och bara hänga och umgås med en massa sköna barn!

Sen gick det utför. Den bedövande glädjen avtog och jag kände av den där hiskeligt fruktansvärda smärtan i knät, vilket sabbar mina ambitioner inför idrotten imorgon. Bajs, på ren svenska.

Nu ska jag ut en sväng och tänka. Eller något.
Men något som ändå är värt att noteras innan jag kilar är att jag för en gångs skull hade en kanonbra dag utan några större psykiska problem. Men det tog ut sig i knät istället.

Svensk mark, svensk luft, svenska hus, och tack gode Gud för svensk trafik!

Klockan är strax 4.00 och jag ska upp om en och en halv timme. Sova, varför det? Jag kommer vara en zombie mot de funktionshindrade barnen imorgon. Det blir nog livat!

"Lovisa, Lovisa, Lovisa... Volisa, is you åkej?"

Jag hittade en stalker i Turkiet. Han har varit på mig halva veckan, riktigt irriterande. Dessutom vill han gifta sig med en prinsessa, vilket han sæger att jag ær. Eller darling och allt vad han nu sæger.
Det blir SÅ skønt att åka hem, det ær bara tre och en halv timme tills bussen går till Antalya och sen ær det væl någon timmes væntan dær, men sen går flyget hem. Till Kroken kommer vi klockan 3.00 ungefør. No sleep for me. Næ, jag ska packa upp och fixa och leta gitarr med fodral. Och sen lær klockan vara gå upp-tid och då ska jag duscha innan skolan och Hagatorpsdagen nalkas.

Den enda relativt stora kroppsdelen som jag inte har brænt i solen ær høger smalben. Och halsen men den ræknar jag inte med, så gløm bort att jag næmnde den. Vænstra smalbenet har jag dock brænt. Och føtterna och fejjan och resten av benen och magen och ryggen och det som sitter under halsen. Det gør faktiskt lite ont.

Snart har min internettid gått ut, så jag får væl fortsætta førsøka slå rubiksrekord som før nærvarande ær 1.30 min. Jag ær kissnødig. Hej då.

Hallou.. may neym is Ajvar!

Nu ska jag berätta om min otroligt intensiva dag.

En vanlig måndag består av sovmorgon till klockan 9.45. Sen börjar engelska och slutar 10.35. Efter det är det lunch och nästa lektion börjar inte förrän 13.15 och slutar 15.00. Slappt, right?

Idag kom jag till skolan strax före klockan 8, och då skulle jag kila bort med en mobiltelefon till min vän Fanny, hon som kan cykla så fort ni vet? Lois hakade på för hon hade också sovmorgon. Vi gick till Willys för att köpa nudlar till mig och nötter till mamma, och sen kom vi tillbaka till skolan strax före klockan 9. När vi gick förbi anslagstavlan frågade Lois vad min engelsklärare heter. När jag svarat sa hon att hon var sjuk. Eftersom jag inte brukar tro på Lois (sorgligt, men sant) så gick jag och läste på anslagstavlan.
Mycket riktigt, Susanne var sjuk och hade ställt in lektionerna. Klockan var nu 9 och nästa lektion började inte förrän klockan 13. Hur många timmar tomt schema blir det? Fyra. Plus en som jag redan förbränt. Fem, alltså.
Förutom att köpa mat så fördrev jag tiden med att titta in hos Annika en sväng och prata en stund, löste rubiks kub för jag är sååå himla braaaa på det nu för tiden, åt makarotti, åt ett äpple, gick till bokhandeln med Rebban och köpte ett apstort suddi, jagade lärare och tittade efter en ny mobiltelefon.
När klockan väl blivit lektionsdags så skulle vi först få information om Hagatorpsdagen och friluftsdagen, och sen skulle vi se film. Mitt i filmen fick vi finbesök! Det knackade på dörren och jag blev så glad när Cissi tittade in. Och ännu gladare blev jag när hon berättade att hon börjar jobba imorgon igen! Tyvärr (?) åker jag ju bort imorgon, men mig slipper de inte mer än en vecka.
Lektionen tog slut och jag åkte hem klockan 15. Jag promenerade hem, trots erbjudan om skjuts, visst är jag hälsosam?

Något grymt roligt som hände under tiden vi pratade med Cissi var att Ingemar visade sin otekniska sida. Eller egentligen hade väl inte det med saken att göra, han kopplade nog bara inte ihop händelserna. När Cissi kom hade Ingemar pausat filmen, och strax innan hon gick igen så tryckte han på play, men antagligen två gånger för det hördes bara ljud i någon sekund. Då la han den roligaste kommentaren på hela dagen: "Vad var det?!"
Självklart var det roligare att uppleva det än att läsa det, men jag gjorde i alla fall ett värt försök att återberätta händelsen. Sen var det kanske inte ens kul egentligen, jag har ju lite annorlunda humor än alla andra...


Nu ska jag äta, och senare ikväll kommer farmor och farmar i sällskap av ett par japaneser som jag antagligen inte kommer kunna kommunicera med alls eftersom det enda språket jag behärskar förutom svenska är engelska. Och tulpanerna kanske inte kan engelska? Jag kan nog förresten inte påstå att jag behärskar språket, jag tror jag tar tillbaka det.

Nothing without you.

Den här helgen har bestått av packning, plugg, konfirmation, städning och tvättning för min del. Jag är lite trött, men då är allt som vanligt. På tisdag åker jag till Turkiet, och min mysiga vän Rebecka Hatt Åhl fyller år, det får jag inte glömma! Och på fredag fyller en annan himla bra vän år, Julia Hesselstrand. Tyvärr kan jag inte ringa och gratta henne då som jag hade tänkt, för det är nämligen dyrt att ringa från utlandet. Och jag är en jåp, så det kommer inte på fråga.

Jag har (nästan) skrivit klart min bokredovisning om PS. I love You! och nu ska jag räkna matte. Jag är duktig. Bajbaj.

I can't find X.

Igår eftermiddag när skolan var slut köpte jag köttbullar och tomater till min "pastasallad", tuggumi och en loka till idag då klassen skulle på studieresa till Torpa. Lokan följde med hem, ställdes in i kylskåpet över natten och sen packade jag ner den i väskan i morse. Jag glömde dock bort den tills för ett par timmar sen, då jag satt i soffan och tittade klart på min Svampbob-film. Då öppnade jag den nästan. Nästan. När jag vridit korken halvvägs upp stod mineralvattnet som en fontän och skvätte ner mig, soffan, bordet och golvet. Så var det med den.

Jag har just plockat undan lite på mitt rum (surprise?). Förresten så har jag nytt rekord på kuben: 2 minuter och 56 sekunder. Najs!
Nu ska jag väl försöka slå det eftersom jag inte har något vettigare för mig. Har för lite ork till att plugga, men vill inte sova heller för det är tråkigt.

I''m gonna jump on the count of three.

Idag har jag konstaterat att det antagligen inte är bra för mig att promenera runt i mörka, kalla stenhus med stora rum, trånga gångar och branta trappor samt flera våningar. Jag vet dock inte om det har med mitt psykiska mående att göra, det som hände, eller om det helt enkelt bara var situationen jag befann mig i. För att sammanfatta: jag mår svinkass.

I helgen ska jag packa, för på tisdag åker jag till turklandet med nästan samma namn. Ska bo på Side Resort igen, sola, äta, bada, plugga och sova. Typ det, tror jag. Och sakna skolan.

"Vet ni hur fort jag kan cykla?"

Äntligen lyckades jag lösa kuben. Jag var i Ullared med Lois igår och då köpte jag bland annat en rubiks kub. Jag klarade av en slump att lösa den igårkväll, men sen råkade jag förstöra den och har inte klarat den förrän nu. Jag blev lite lättad faktiskt.

Idag har jag umgåtts en del med min blonda vän Fanny, hon är mysig.

Nu har jag varit borta härifrån i säkert en timme, men det märks inte när jag laddar upp det. Skulle bara säga det. Mina dagar innehåller ofta onödig information.

Tyvärr måste jag hjälpa till att städa huset nu, så jag kan inte titta klart på min Svampbob-film som jag också köpte igår.

If God wanted you to talk with your hands 

He wouldn't have given you a mouth. 

But I guess even God can make mistakes.

I feel good.

Jag måste erkänna att jag har haft en kanonbra dag! Så sjukt skönt. Höll mitt försvarstal också, haha.

Ärade vänner!
Jag har blivit beskylld för att ha haft en affär med Kronprinsessan Victoria. Anklagelsen har väckt många olika reaktioner och känslor. Många har blivit upprörda, vissa tycker att det är rätt åt Daniel Westling, medan en del kanske det inte ens rör i ryggen.
Vad som är konstigt är, varför är Daniel så lugn om det hela? Varför har han inte gjort sin röst hörd i tidningen? Jo, han vet sanningen, och han accepterar den. Nu ska även ni få höra sanningen.

För ungefär ett och ett halvt år sen skulle jag köpa underkläder på GeKås i Ullared. När jag såg deras utbud kunde jag inte låta bli att sucka högt och mumla att de var så fula. En kvinna som stod jämte mig instämde tydligt. När jag vände mig om för att titta på henne såg jag att det var Victoria, Sveriges kronprinsessa. Vi pratade en stund och tyckte att vi själva, utan problem, skulle kunna göra snyggare och bättre underkläder.

Sagt och gjort, ett halvår senare startade vi butiken Royal Underwear, och det gick mycket bra för oss. Men vi tröttnade fort på underkläder, och efter ett år slog vi igen. Trots det är vi fortfarande goda vänner.

Så gick det alltså till. Jag hoppas och tror att ni gör ett klokt val och tror på det som är sant – min historia.
Tack för att ni lyssnade!

Imorgon åker Lois och jag till Ullared, fast jag tror inte att jag startar någon ny butik då..

Twisted mind.

Det går verkligen inte framåt. Antigen står det still eller också går det bakåt. Det känns trist.
Jag skulle vilja skriva om en dag som bara varit alldeles bra, utan några problem. Kanske kommer jag en dag att kunna det. Men som det ser ut nu, nä. Jag får fortsätta med det här deppiga och hoppas att det inte går ut över någon annan än mig själv.

Idag åt jag min första isglass för i år. En Twister, världens bästa glass! Och om en vecka och en dag åker jag till Turkiet. Nathalie och jag ska tävla om vem som är brunast när jag kommer hem. Hon ska sola i solarium och jag ska sola i solen... jag tror hon kommer vinna för jag blir aldrig brun.

Hej Lois.

Idag skulle jag kunna skriva om kläderna och skorna jag köpte i Borås förut, eller om hur jag glömde klädkassarna i skoaffären, eller om hur jag inte passar in i samhällets skönhetsideal, eller om vem jag gillar minst. Men jag väljer att inte göra det. Dock vet jag inte vad annat jag ska skriva. Kanske om hur jag har utvecklat en pedantisk sida hos mig själv och städar undan saker i mitt rum i stort sett varje dag, eller om hur jag försöker plugga så ofta som möjligt för att hinna med allt i skolan, eller om hur jag kämpar emot tankarna som får mig att sjunka som en sten? Fast nej, jag orkar inte. Inte idag.

Imorgon däremot, då ska jag visa dig min teckning av Gert! Och min teteckning.

Hej då.