Hallou.. may neym is Ajvar!

Nu ska jag berätta om min otroligt intensiva dag.

En vanlig måndag består av sovmorgon till klockan 9.45. Sen börjar engelska och slutar 10.35. Efter det är det lunch och nästa lektion börjar inte förrän 13.15 och slutar 15.00. Slappt, right?

Idag kom jag till skolan strax före klockan 8, och då skulle jag kila bort med en mobiltelefon till min vän Fanny, hon som kan cykla så fort ni vet? Lois hakade på för hon hade också sovmorgon. Vi gick till Willys för att köpa nudlar till mig och nötter till mamma, och sen kom vi tillbaka till skolan strax före klockan 9. När vi gick förbi anslagstavlan frågade Lois vad min engelsklärare heter. När jag svarat sa hon att hon var sjuk. Eftersom jag inte brukar tro på Lois (sorgligt, men sant) så gick jag och läste på anslagstavlan.
Mycket riktigt, Susanne var sjuk och hade ställt in lektionerna. Klockan var nu 9 och nästa lektion började inte förrän klockan 13. Hur många timmar tomt schema blir det? Fyra. Plus en som jag redan förbränt. Fem, alltså.
Förutom att köpa mat så fördrev jag tiden med att titta in hos Annika en sväng och prata en stund, löste rubiks kub för jag är sååå himla braaaa på det nu för tiden, åt makarotti, åt ett äpple, gick till bokhandeln med Rebban och köpte ett apstort suddi, jagade lärare och tittade efter en ny mobiltelefon.
När klockan väl blivit lektionsdags så skulle vi först få information om Hagatorpsdagen och friluftsdagen, och sen skulle vi se film. Mitt i filmen fick vi finbesök! Det knackade på dörren och jag blev så glad när Cissi tittade in. Och ännu gladare blev jag när hon berättade att hon börjar jobba imorgon igen! Tyvärr (?) åker jag ju bort imorgon, men mig slipper de inte mer än en vecka.
Lektionen tog slut och jag åkte hem klockan 15. Jag promenerade hem, trots erbjudan om skjuts, visst är jag hälsosam?

Något grymt roligt som hände under tiden vi pratade med Cissi var att Ingemar visade sin otekniska sida. Eller egentligen hade väl inte det med saken att göra, han kopplade nog bara inte ihop händelserna. När Cissi kom hade Ingemar pausat filmen, och strax innan hon gick igen så tryckte han på play, men antagligen två gånger för det hördes bara ljud i någon sekund. Då la han den roligaste kommentaren på hela dagen: "Vad var det?!"
Självklart var det roligare att uppleva det än att läsa det, men jag gjorde i alla fall ett värt försök att återberätta händelsen. Sen var det kanske inte ens kul egentligen, jag har ju lite annorlunda humor än alla andra...


Nu ska jag äta, och senare ikväll kommer farmor och farmar i sällskap av ett par japaneser som jag antagligen inte kommer kunna kommunicera med alls eftersom det enda språket jag behärskar förutom svenska är engelska. Och tulpanerna kanske inte kan engelska? Jag kan nog förresten inte påstå att jag behärskar språket, jag tror jag tar tillbaka det.