Det började igår morse då jag åkte till skolan med en STOR hög packning. Vi hann med att ha tre lektioner, men den sista försvann för klockan 12.30 bar några fullpackade bilar iväg till Holsljunga camping. Eller först stannade vi i Svenljunga för att prova på att vara funktionshindrad men det hann vi knappt med.
Framme på campingen klev alla ut och satte upp sina tält eller (de mesiga) hämtade stugnyckeln. Jag sov i stuga mest för att jag blev övertalad till det av min lärare, men det visade sig senare att det var tur.
Klockan 16 var det fika och 17 var det dags för ett pass boxercise. Det var en upplevelse med både skräck och förtjusning.
Det roliga var boxningen eftersom man får både slå och sparka. Dessutom var det galet kul att se andra sidor som man inte sett förut hos folk, speciellt lärarna.
Det mindre roliga var tränaren som några kallade Hitler-Jonna. Det låg något i det för jag blev så fruktansvärg arg på henne. Ingen sympatiförmåga fanns där och jag blir så illa till mods av såna människor. När vi gjorde stepups på bänken trampade jag snett med foten på nervägen och jag både hörde och kände hur det krasade i fotleden. Trevligt. Inte.
Tillsammans med Cissi och Asnath haltade jag tillbaka till campingen. Jag var så fruktansvärt sur, jag har inte varit så negativ på flera månader. Cissi märkte det med och undrade vad som hade hänt med mig. Men när jag berättade så skrattade hon bara åt mig. Eller med mig som hon påstod. Men hur kan man egentligen skratta med någon som inte alls skrattar? Men Cissi är en sån där genomsnäll människa som helt enkelt bara vill väl mot en, så hon lånade ut enkronor till oss så vi kunde duscha. Tyvärr skulle man köpa poletter i receptionen först men det märkte vi när vi stod i duscharna och inte fick in enkronorna i lådan.
Eftersom jag gått på min skadade fot ungefär 100-150 meter så svullnade den upp och smärtade ganska ordentligt när kvällen närmade sig. En annan snäll lärare, Maggan, cyklade hem och hämtade bandage till min fossing. Hon bor alltså bara ett par hundra meter ifrån campingen.
Efter ett tag började min fot, som inte längre passade i skon, frysa och då gick Helena och hämtade sin stövel. Foten passade inte där heller så jag hade stöveln bara halvt på mig. Det blev inte varmare och när jag tog av mig stöveln igen hade jag inte kunnat vicka på tårna på länge så de var ganska kalla och stela.
Maggan cyklade hem igen och hämtade benvärmare, som jag hade som raggsockar, och sin mans foppatofflor som var så pass stora att den svullna foten fick plats. Snälla Cissi gjorde också ännu en god gärning och gav mig vantar (pluppridvantar som luktade häst, tjoho!) och en flisjacka så jag skulle bli varmare.
Efter mat, allsångsidol och umgänge vad det dags för lekar. Jag blev så arg på mig själv för att jag trampat snett, för jag hade verkligen sett fram emot att få leka. Jag fick tända marschaller istället... aja.
Idag när vi vaknade var vädret fint, dessvärre var inte min fot bättre. Vi åt frukost, gick på tipspromenad (de som kunde gå alltså) och packade. Sen började bilresan hem. Jag har ju, som tidigare nämnt, jättesnälla lärare så Helena skjutsade mig ända till Kroken och hjälpte mig till och med med packningen fram till dörren. Så gulligt!
Nu sitter jag här med fet mensvärk, ond fot och inget att göra eftersom läxorna är i skolan. Jag får försöka ge mig på dem ändå, gissar jag. Skulle gärna städa men det känns bara fånigt att göra det på ett ben.
Tack i alla fall, för en trevlig resa om man nu kan kalla det så. Det var kul, trots omständigheterna.
Det var otroligt skönt att ha en hel eftermiddag, kväll och morgon till att bara vara som man är. Inte vara lärare och elever, utan bara vara kompisar utan skolan (så mycket) inblandad. Jag ser faktiskt fram emot nästa sån här grej. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar