En död pappa. Jag känner inte Petra jättebra men våra familjer känner varandra. Det är inte schysst att det ska bli så som det blev.
Men sen när är livet schysst? Life is a pain in the ass.
På tal om att vara schysst så har jag upptäckt att det är några, faktiskt fyra stycken som är likadana, som älskar att stirra ut mig i skolan. Hade de inte haft hår på huvudet är jag säker på att jag hade sett ett par röda horn - jag vet att de finns där någonstans.
Nu ska jag äta innan jag glömmer det, så virrig och trött som jag varit på sistone.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar