Jag har kommit hem efter min praktik. Har varit på ett sportlovsläger för barn på Ralingsåsgården. Käre värld, vad härligt det var! Nu när jag tänker efter...
I början kände jag mig jättevilsen. Förklaringen och konsekvenserna av det kommer jag till snart. I alla fall, den första dagen var jättejobbig för jag var så sjukt osäker och det kändes som att alla tittade på mig som att jag gjorde fel hela tiden. Andra dagen var bättre för då hade jag ändå lyckats bevisa lite för mig själv att jag inte är helt misslyckad, åtminstone inte jämt.
En snabbsammanfattning av lägret kanske gör det lättare...
Jag har upplevt
- otroligt fantasifulla uteaktiviteter
- kärlek, glädje och dess motsatser
- humor i ordets rätta bemärkelse
- rymdtema
- fantastiskt fika
- en fruktansvärd värk
- underbar massage
- massa annat också
Jag tycker jag är ganska duktig på att sammanfatta. Haha usch nej.
Jag har sett så många förebilder i ledare, hjälpledare och barn. Många att se upp till på flera olika sätt. Jag har lärt mig så mycket, till exempel att inte ta saker för givet. Jag snackade en del med Pernilla om att vara tacksam. Senare den dagen var jag otroligt tacksam för plasthandskar när jag skulle torka undan resterna från tacobuffén på bänken. Det var sås, kladd, sallad, tomatdaller, majs, köttfärs och saft. Typ. Lovely. Jag älskade verkligen de där handskarna då.
Nu känner jag också en otrolig tacksamhet till Elin som fanns hos mig under hela min dumma ångestattack den kvällen på frivilliga bönen. Jag kände verkligen ett stort stöd. Alltså, jag har fått otroligt mycket stöd av Elin innan, detta var bara på ett annat sätt. Hon berättade för mig att jag inte behövde vara rädd. Jag kanske inte ska gå närmare in på händelsen tänker jag nu...
Allvarligt talat, försök aldrig skriva något seriöst när sömnbrist härjar. Jag tror jag ska sova nu.
Tack alla fantastiska
barn, ungdomar
och ledare för lägret!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar