Anyway, jag var ute och hälsade på mina små tjockisar. Egentligen skulle jag hämta material till min tavla, men vi låtsas att jag gick ut för att umgås med mina hästar.
Det är ett hål mellan hästhagen och kohagen. Det har hästarna upptäckt. Först sprang Lotta ut i kohagen. Sen sprang Plutten ut. Fast först tittade han på mig som om han tänkte att nu ska jag minsann rymma och reta dig. Han sprang ut till den andra hagen, där han stannade och sedan vände sig om och glodde på mig: du kan inte ta mig! tror jag var ungefär vad han tänkte. Sen sprang Rödluvan också ut.
De sprang runt i hagen för att reta mig, innan de sprang upp för en kulle och jag såg dem aldrig mer. Eller åtminstone inte på fem minuter.
Jag har nog men för livet av den här förkylningen. Min aptit är inte riktigt vad den har varit. Fast det är nog lika bra. Det värsta är att när man är riktigt täppt i näsan så finns det bara en lukt som tränger igenom: bajslukt. Särskilt kattbajs. Bläk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar