BOINK

Nu ska jag klaga lite, bara så jag får ur mig det.

I natt fick jag kramp i benen, så idag har jag inte gått ordentligt, har haft ont i dem.
Jag har också haft ont i vänstra armvecket och det som sitter inom fem centimeters räckhåll där, för igår kväll pratade jag i telefon med Julia i en timme, med armen böjd. Jag höll ju i telefonen. Inte med armvecket men med handen. Den andra armen, dvs höger, har jag också ont i. Fast det är snarare vid axeln, eller strax under. På idrotten spelade jag rundbadminton och när jag sträckte upp armen för att slå iväg den lilla fjädern så klickade det till ganska ordentligt. Kraaaaaschrhshh, typ. Aj. Det gör lite ont idag.
Något annat som jag klagat på i flera veckor nu är att jag är trött. Fast jag har egentligen inte klagat så mycket, mest bara konstaterat att jag inte riktigt hänger med i alla svängar för att jag är så slut.

Så, nu är jag klar med det.


Idag har jag varit lite sur. Har hört så mycket klagomål på bara de fem timmarna jag var i skolan idag, det är tröttsamt.
Vanliga kommentarer:
"Skolan har aldrig god mat!"
"Hoppas att den läraren är sjuk så vi slipper ha lektion..!"
"Nej, inte en läxa igen!"
Det är så irriterande. För det första, det går inte att laga mat så att varenda elev blir nöjd. Och b, det är taskigt att önska någon sjuk, lärarna och lektionerna är ju dessutom till för att eleverna ska få hjälp med att lära sig. Och för det sista, läxor har man för att fortsätta lära sig. Samma sak med prov. Ungdomar har det alldeles för bekvämt och tål inte en liten rubbning i vardagen. Det borde ändras på, hur gör man det? Om jag helt otippat skulle bli lärare, då skulle jag banka vett i mina elever och säga att skolan är till för dem. För att få dem att förstå det en gång för alla.
Visserligen är det så att jag irriterar mig på negativ inställning till skolan överlag, för jag gillar faktiskt skolan ganska mycket. Men när man klagar på allt inom skolvärlden blir jag arg.