Alla som känner mig vet att jag skrattar jättemycket och inte är arg så ofta. Ibland kan jag inte sluta skratta åt saker som egentligen inte ens är kul. Vissa tillfällen beror det på att har jag fantastiska vänner som jag verkligen tycker om, men andra gånger är det för att hindra gråten från att komma ut. 

Dumt, jag vet, men jag kan inte hjälpa det. Och det här hjälper inte heller, jag antar att jag skrivit för mycket. I sommar ska jag skaffa förmågan att sätta ord på känslor och lära mig att prata, så jag kan bolla med någon istället för mig själv vid datorn.