Spänning inför.

För några år sedan, när jag var mindre, så kände jag ofta spänning inför det här med årsskiftet. Det fanns någon sorts förväntan som gjorde så det kändes som att tiden gick hälften så fort. Som kvällen innan julafton, och ända fram tills kvällen på själva julafton, då vi fick öppna julklappar. Eller dagen innan födelsedagen. Jag somnade för sent på kvällen, och vaknade för tidigt på morgonen. Det var liksom som en förinställd väckarklocka, fast i hjärnan, som sa åt mig att vakna för att bara ligga och vänta på frukost på sängen, tiokronan under miniflaggstången och presenter.

I år känner jag... ingenting.