Igår hade jag en värdelös dag, och det var särskilt svenskan som blev jobbig på grund av det. Men jag har ju som sagt fantastiska lärare, så idag haffade min svensklärare Ann-Sofie mig och sa något fint.
"Jag såg dig. Jag tänkte bara säga det så du inte tror att jag struntade i dig. Om det är något och du behöver prata eller så, så är det bara att komma förbi eller säga till."
Trots att man inte alltid ser det så finns det alltid saker att glädjas åt. Det är ofta svårt att se det lilla, oftast för det är litet. Men lägger man ihop alla små glädjemoment får man tillslut mer positivt än negativt.
Som jag sa, jag har en bra dag, därav mitt optimistiska tänkande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar