The only one of nine.

För att prata krävs det ord. Men det är inte lätt när man inte har orden som behövs. Jag har dem inte, och det stör mig så sjukt.

Ni tror att alla liv är lika lätta, ni säger saker för att muntra upp mig. Det hjälper inte, det är bara ord. Varje dag är en kamp, och än så länge har jag överlevt. Ni tror att deras blickar och ord ska rinna av mig. När ska ni förstå att jag också har känslor?