♥

Jag har en vän som heter Amanda. Amanda Andersson. Hon är en otrolig tjej som bara växer och växer i sig själv. Troligtvis ser hon det inte själv, men hon är stark och klarar mer än hon tror. Utan att hon vet om det så gör hon många av mina dagar bättre.

En annan vän som jag har, som faktiskt till och med fyller år i morgon, är Yasmin Sund. Hon är också otroligt bra och har sån fantastisk humor att jag nästan tror att hon kopierat min egen. Många gånger är jag väldigt nere och när jag är det så syns det väldigt tydligt. Vet jag. Men flera av de gångerna har Yasmin fått mig att både skratta och känna mig mycket bättre. Det är beundransvärt.

När jag var på Flahult för första gången, dvs. 2007, träffade jag många bra människor. En av dem var Elisabet Nystrand. Hon är min absolut mest spontana vän, allt hon säger har något tänkvärt, trots att det oftast är fruktansvärt flummigt. Det finns inte en chans att jag inte skrattar när jag pratar med henne. Inte en chans. Åh, vad himla bra hon är!

Jag träffade en till särskild vän på Flahult det året. Elin Fredriksson. Oj, vilken enastående person. När jag mådde som sämst så fanns hon med mig hela vägen. Hon är alltid uppmuntrande och ser till det bästa hos folk. Det är också en gåva, det är inte alla som kan.

I somras var jag på Barnens Nyhem och levde loppan. Där träffade jag Caroline Ahlgren, och det har jag varit så otroligt glad för ända sedan dess. Caroline, min fina Barso som skrattade åt mitt Zlatan-skämt - vilken vän! Inte bara för att hon skrattar åt min dåliga humor, utan för att hon är en sådan bra person som verkligen lyser upp min vardag. Som en vacker sol!

I tisdags träffade jag Elin Kindeskog. Det var otroligt. Hon är den person som har funnits vid min sida ända sedan vi lärde känna varandra. Fyra år, det är ganska länge. Vi har inte alltid kommit överens, men trots att jag varit ett jättepucko ibland så har hon sett förbi det och sett vad som finns inuti mig. Tillsammans med mig vågar hon ge sig in i min hjärna (som för övrigt är ett läskigt ställe) och reda ut stora tankehärvor och ta bort sånt som inte ska vara där. Hon är alltid stöttande och ställer upp, och jag är så fruktansvärt glad för det att jag kan inte riktigt förstå det själv.
Jag skrev det för några dagar sedan, men hon känner mig så bra och hon vet när jag behöver en hård spark i arslet. Ibland ger hon mig sådana sparkar och det gör ont i början, men efter ett tag så brukar jag inse hur bra sparken faktiskt var och att avsikten var god. Ja, min vän är sannerligen fantastisk.

Vad har jag gjort för att förtjäna att ha de här braiga människorna i mitt liv?!