Oh Banjo, where art thou?

Jag har aldrig riktigt trott på det här med att det ger otur att gå under en stege, se en svart katt gå över vägen eller lägga nycklarna direkt på bordet. Men jag börjar tänka om nu för jag tappade nyss en kniv på foten, och i trappan står nämligen en stege som jag har gått fram och tillbaka under nu i några dagar. Dessutom så verkar det som att vi blivit av med en katt, antingen har räven tagit honom eller så har något annat hänt.
Det sistnämnda är väl knappast mitt fel, jag vet ju egentligen bättre än så. Men har man en gång börjat klandra sig själv för något så är det kört.

Det är något konstigt som händer med mig, för plötsligt känner jag inte längre suget att gå till skolan om morgnarna. Jag är dödstrött varje dag, till och med på helgerna då jag ändå sovit ut. Saker som jag vanligtvis har stenkoll på faller ur mitt minne och jag börjar fundera på om ålderstecknen redan börjat ta över. Så, rynkor, var ni än gömmer er... jag är beredd på er.