Det gör ont, så sjukt ont. Hela jag värker, men det är så svårt att förstå varför.
Jag är inte sjuk, bara trasig. Igår blev jag hel en stund, men jag slets snabbt sönder igen. Det är tungt.
Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan.
Hugg i magen?
Slag i ansiktet?
Varje gång jag vaknar möts jag av besvikelse. Du är inte här. Och jag är som ett skal, ihålig och tom.
Det är därför tankarna aldrig slutar eka inuti mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar