Tanketrassel.

Nä, promenaden gjorde det inte bättre. Jag förfrös mina fingrar än en gång, och de såg ut som blålila korvar. Fast ett plus med promenixen var att min fina Banjo följde med mig hemifrån en bra bit, och när jag vände hemåt igen så vände han också. Gullig katt.

Nu ska jag läsa och deppa för Holly Kennedys liv istället för mitt eget.